Hur hjälpa sig själv med adhd?

Du har inte ADHD i så fall. 

Jag har heller inte ADHD, men en teflon-hjärna vid uttråkning och ett behov av struktur. Dessutom har jag en anhörig som fick autism-diagnos i 45-års ålder, efter att ha helt struntat i kroppens signaler och hamnat helt snett.

Bortse från eventuell diagnos och ge tips istället. Din kommentar tillför ungefär 0% till tråden.

Jag umgås också i princip endast med familjen. Tar för mycket energi att umgås med andra. Pratar mycket I telefon med mina vänner istället. Blir utmattad av mycket ljud och stoj. Går sällan på jobbfester pga detta också, men när jag gör det håller jag mig ofta på min kant för att jag blir typ överstimulerad av alla ljud, prat osv.

Det låter inte som ADHD. Har läst många utredningar där WISC-testet visat på väldigt hög intelligens hos barnet men skolsvårigheterna och inlärningsförmåga är nedsatt.

Träffar i mitt yrke vuxna personer med ADHD och de allra flesta lär sig med livets erfarenhet och personlig mognad att lägga band på sig. Känslan av att saker runt ikring sker för långsamt kanske alltid finns kvar, men personerna har lärt sig att acceptera det och är välfungerande vuxna. Du är ju medveten om dina brister och kan därmed jobba med dom istället för att mena att du inget kan göra åt dom.

En utredning skulle väl ungefär påvisa det du säger. Hur skulle du bli hjälpt av det? En vuxen person som gör en utredning behöver bara pricka in rätt på ett antal områden och ha en närstående som kan beskriva de svårigheter som funnits i barndomen. Finns antagligen ett stort antal som fått en diagnos utan att de inte har det, eftersom diagnosen bara baseras på beskrivna symtom.

Jag pratade inte med dig! Jag tycker det är fruktansvärt respektlöst att låtsas ha en funktionsnedsättning när man inte har det. Personen jag citerade trollade helt klart, det finns ingen universitets utbildning där man bara kan få 10% rätt på proven och få godkänt. 

Det här var bland det dummaste jag läst. Du kan inte hävda något bara för att du tror att det är så. Hur vet du att ingen med ADHD klarar en universitetsutbildning? Har du någon fakta och statistik på det? Det finns de som har mildare ADHD och de som har svårare ADHD och även om de har samma diagnos så har de olika personligheter och olika nivå av intelligens. 

Enligt diagnosmanualen är det så, sen att du inte håller med är en annan sak. ADHD ska innebära en påtaglig funktionsnedsättning, har man ingen funktionsnedsättning har man inte ADHD. 

En universitetsutbildning är väldigt krävande, klarar man det obehandlad så har man varken svårt med koncentration eller exekutiva förmågor. 

Googla DSM 5 eller ICD 10 diagnos kriterier ADHD så hittar du källor på det jag säger. 

Du svarade på mitt inlägg om att jag gjorde bare minimum under universitetsutbildningen. Däremot skrev jag inget om 10% rätt på proven. Skrev däremot att jag lånade 10% av de böcker som behövdes (dvs lånade 1-2 böcker per kurs) och att jag arbetade mellan 80-100% under studietiden. Fått godkänt på alla prov, inte några 10%. Full pott på vissa och några fel svar på andra, men inom gräns för godkänt.

Jag har haft enormt svårt med koncentration under min universitetsutbildning. Av den anledningen har jag inte orkat eller kunnat ta mig igenom timslånga föreläsningar eller tjocka böcker. Däremot har jag enormt lätt att snappa upp saker,  vilket gör att jag kunnat skumma igenom utvalda delar ur en bok och kunnat ta till mig det som stått. Har inte haft koncentration till att kunna plugga inför tentor, så det har jag aldrig gjort. 

Har med åren fått lära mig att struktur är det som funkar för mig. Får leva varje dag på samma sätt. Vakna samma tid, ha samma morgonrutin (vakna, klä på mig, sminka mig och borsta tänderna, väcka barnen, ställa fram frukost till dem, lägga fram deras medicin, ta fram deras kläder och sen åka). Samma sak varje dag. Händer något oväntat och rutinen faller blir jag stressad, har svårt att få ihop tiden osv. 
Kan aldrig vara spontan, det orsakar en stor stress för mig. Behöver planera allt in i minsta detalj. Kan inte åka iväg med jobbet t ex utan att i förväg ta reda vilket hotell vi ska bo på, hur det ser ut, vilken väg man går till konferenslokalen, hur lång tid det tar osv osv. Jag klarar inte av oförberedda saker alls. 

Detta är en funktionsnedsättning för mig. Att inte kunna leva spontant, att behöva leva inrutat, att lägga massor med tid varje dag på att söka saker jag förlagt, gör det mesta i sista minuten vilket ger ett stress påslag. Påbörjar stora städprojekt hemma som jag bara gör halvklart. T ex städar ett skåp, men lämnar allt jag rensade bort och slänger det inte utan det står kvar på golvet/bänken utanför. Har svårt att hörbergera tankar och känslor, pratar rakt ut, oversharing, gungar med benen, klickar med pennor eller ritar sönder ett helt papper pga rastlöshet osv. Att jag har kort stubin. Brinner av och blir förbannad och skäller för mycket. Övertänker saker. Svårt att komma till ro på kvällarna, kan inte somna i tid utan ibland tar det timmar innan jag somnar osv. Det är jobbigt för mig och det är en funktionsnedsättning för mig, som jag söker tips på hur jag kan hjälpa mig själv.

Läser man 10% av litteraturen har man också bara 10% av kunskapen. Visst kan man ha tur och just det man ha läst kommer på tentan men man kan också ha otur. Det handlar inte om intelligens utan kunskap. Jag som pluggar historia exempelvis kan inte intellektuellt räkna ut under vilken tidsperiod ett visst lerkärl gjordes, datera det och berätta vad symbolerna på kärlet betyder. 

Vilket jävla skitsnack.

Det stämmer inte. Jag kan intyga det ts skriver om att man inte måste ha 100 % kunskap från kurslitteraturen för att klara tentor. Det beror för det första på vilken kurs det är frågan om och vilka böcker man köper. Självklart riktar man in sig på de viktigaste och det räcker om man har lite läshuvud och dessutom någon egen slutledningsförmåga. Man hänger med på seminarier, föreläsningar mm. Att du personligen inte klarar av detta innebär inte att andra har samma problem.

Hej ts!

Jag är själv en kvinna med både adhd och autism nivå 1, samt högt IQ. Även min son har detta, men ännu högre IQ än vad jag har. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag får ju oftast livet att fungera, men alltid på bekostnad av annat. Tex kan jag prestera bra på jobbet, jobba mer än heltid, men är ett vrak när jag kommer hem och klarar inte av att laga mat eller diska. Jag har tagit mig genom en universitetsutbildning, men blivit utbränd i ett år efter och behövt vara sjukskriven.

Jag har också tidigare haft problem med ett ganska explosivt humör, det har blivit mycket bättre med ålder och när barnen blivit större. Jag lär mig lätt saker. jag kan inte fokusera om ämnet inte är väldigt intressant som jag ska fokusera på. Jag försöker att inte avbryta, övar mycket på det, men ofta kan jag inte hejda mig. Det beror i mitt fall mest på problem med arbetsminne tror jag, inte att jag tycker min kommunikation är viktigare än andras, utan att repliker kommer upp och försvinner, om jag inte säger dem direkt så har jag tappat tråden totalt.

Wow, det var som att du beskrivit mig (förutom att jag inte har problem med förändring och ljud och sömnen) jag är exakt sådär och känner exakt likadant om saken. Jag och mina kollegor skojar om att jag har adhd, men eftersom jag inte har några större problem med att få mitt liv att fungera så är det nog ingen som tror det på riktigt...

Däremot har jag ofta en känsla av att inte passa in, att jag kämpar med saker som andra gör helt utan ansträngning, att jag har svårt att göra saker på rutin/automatik och  tex verkligen måste tvinga mig själv att borsta tänderna varje dag. Liksom jag gör det, men måste övertala mig själv VARJE gång. Det går aldrig bara på rutin. Känner därför ibland fortfarande vid 40+ års ålder som att jag är vuxen på låtsas.

Känner mig annorlunda i många sammanhang, som att folk inte förstår mig, att jag är för mycket, för högljudd och krävande. Och typ att folk i allmänhet fattar grejer som jag inte fattar...

Skicka dm om du vill prata med någon som är likadan alltså 😁 Vi kanske förstår varandra ❤️