Anonym (adhd)

Fri 25 Oct 2024 23:29

45 svar

Hur hjälpa sig själv med adhd?

Jag är 30+. Misstänker att jag har adhd. Har två söner som har den diagnosen och tänker att det måste komma någonstans ifrån då deras pappa inte har det. Båda har adhd i kombinerad form nivå svår. De är snart i tonåren båda två och jag själv har under åren börjat fundera om jag själv har det.

Jag har alltid varit otroligt strukturerad och ännu mer sedan barnen fick dessa svårigheter, men märker med ökade krav avseende både arbete och familjeliv att det är svårt för mig.

Har alltid haft lätt för mig i skolan både grundskola, gymnasium och universitet tack vare mitt skarpa sinne. Har alltid varit den som gjort absolut minimum, aldrig pluggat till prov, inte suttit på en enda föreläsning under universitetsstudierna men ändå klarat kurserna galant. Tänker att jag är en sån där som "kommit undan" diagnos tack vare mitt skarpa sinne.

När jag sedan kommit ut i arbete har jag alltid varit högpresterande. Gasen i botten. Desamma i familjelivet. Har fått ta mycket ansvar pga detta. Och jag märker att mina svårigheter kommer fram när det blir mycket. Svårt med struktur, gör saker i sista minuten. Arbetar utifrån tidspress och behöver typ stress och press för att få saker gjorda, men det tär på mig. Kan aldrig hålla truten, pratar rakt ut på möten, med kollegor, svamlar, skojar, har alltid ett bra skämt på lager typ. Svårt att sitta still i stolen. Kollegor som rycker pennor ur handen på mig för att jag klickar frenetiskt på möten, är högljudd i fikarummet, tar plats. Jag har svårt med oförutsedda saker. Blir stressad av långsamma människor, pratar snabbt, kör snabbt, allt är snabbt. Har alltid haft problem med sömnen där jag har svårt att komma till ro. Är omtyckt på min arbetsplats men många kommenterar ofta att jag förmodligen har adhd.

Har kort stubin. Blir lätt irriterad och sur, speciellt på sambon som sällan meddelar ändrade planer eller liknande vilket jag tycker är oroligt jobbigt. Blir stressad och utmattad av alla ljud från barnen, tända lampor, tv som är på, prat, stim osv hemma. Blir Ibland oproportionerligt arg över saker och typ fastnar i det. Ältar saker. Tänker hela tiden. Tankarna bara maler på, överanalyserar allt.

Nu är jag less på mig själv. Tänker ibland varför jag inte bara kan hålla käften, tänker att "idag ska jag vara normal" men det blir aldrig så, tänker att jag ska hålla truten på möten men sen sitter jag där och är den enda som pratar.....igen. Säger saker som jag sen ångrar, inte för att jag är elak men för att jag typ skäms över saker jag säger. Jag är oversharing. Pratar vitt och brett om mig själv och problem och tänker typ att jag saknar integritet. Jag kan lyssna också och är en uppskattad kollega att prata med, så jag är inte bara en pain in the ass för andra. Jag är uppskattad för min humor, min friska fläkt osv. Men jag vill kunna känna mig normal, härbergera mina tankar/känslor, känna mindre stress, kunna sova ordentligt. Hur kan jag hjälpa mig själv med dessa problem?

Anonym (adhd) Trådstartaren

Sat 26 Oct 2024 19:23

#4

Anonym (Nono) skrev 2024-10-26 16:12:39 följande:

En person med adhd har inte fixat livet så där enkelt som du beskriver. Barn och tonårstiden är rörig sedan strukturerar de upp lovet och blir välfungerande vuxna. Inte tvärtom.

Låter mer som att du lider av stress. Eller depression.

Hur menar du med enkelt?
Gravid som tonåring? Destruktiva relationer i tonåren pga impulsiva beslut? Skulder till Kronofogden vid 18 år som jag fortfarande avbetalar? 30+ och aldrig sparat en krona pga impulsköp varje månad? Är min sambo som sköter ekonomin och ser till att vi har ett sparande. Första åren tillsammans fick han ge mig pengar varje månad för att det skulle gå ihop, sen har han gjort en budget åt mig och tagit över ansvaret för alla räkningar osv.

Finns mycket därtill som inte står i trådstarten. Jag är väldigt strukturerad som person, måste ha struktur annars fixar jag det inte. Alla tider i kalendern + en mental tidsplan i huvudet varje dag och larm i telefonen vid extra viktiga händelser. Färgkoordinerad kalender för att lättare se alla tider. Post-it lappar på hela skrivbordet på jobbet för att komma ihåg. Lever mitt liv på repeat. Gör samma sak, varje dag, annars funkar det ej. Har i princip inget socialt liv utanför arbetet, det ruckar min struktur.

Har i övrigt mycket hyperaktivitet. Biter på naglarna, klöser sönder hårbotten och nagelband, kan inte sitta still på stolen utan byter position hela tiden, pillar mig i håret hela tiden, klöser på alla ojämnheter som finns på huden som tidsfördriv. Småäter konstant, söker snabba sockerkickar, dricker energidryck och kaffe i mängder varje dag.

Men mitt största problem är just min oförmåga att vänta på min tur, pratar rakt ut och är enormt hyperaktiv hela tiden.

Anonym (123) skrev 2024-10-26 14:58:13 följande:

Känner igen mig mycket i det du beskriver.

Bortsett från det där med oversharing så Känner jag att jag faktiskt klarar av att hantera de flesta problem som jag har. Men är väl sådär en 10 år äldre än dig så har 10 års mer övning (var definitivt mer av en hetsporre när jag var 30+).

Den enskilt viktigaste saken i min utveckling är att jag lärt mig att hålla mig lugn när jag blir irriterad på andra. Grunden för mig för att lära mig det har varit att på möten och i andra samarbetssammanhang försöka utgå från de andra istället för mig själv. Att få en förståelse för att de inte tänker lika snabbt istället för att bli irriterad. Att istället för att alltid svara emot när folk har fel låta de diskutera igenom och själva inse det och först om det verkligen finns behov bryta in.

Det är just det där jag har svårt med. Har du tips?
Jag HATAR möten och när de sätter igång och pratar om saker som jag vet är fel, vill jag gärna snabbt och konkret tala om rätt svar. Jag har ju oftast rätt i det jag säger, men kan istället uppfattas som kort och tillrättavisande medan min mening typ är "Här är rätt svar nu går vi vidare så mötet tar slut någon gång idag". Många möten vi har går ut på att prata om saker och diskutera saker och jag blir typ trött. Det kliar i hela kroppen, kan typ inte sitta still på stolen för jag blir stressad av känslan av att vilja "flika in".
Försöker verkligen härbergera, lyssna osv men får en sådan enorm känsla av stress i kroppen att jag typ inte orkar att bara lyssna. Det är detta jag behöver typ träna på och blir bättre på, men jag vet inte hur. Har försökt typ tänka på annat men då hänger man inte med i mötet. Det är svårt att förklara, men får typ hög puls, kittlar i kroppen, sticker i armarna av typ stress när folk pratar om saker vi redan rett ut tidigare eller liknande.

Aniiee skrev 2024-10-26 01:30:42 följande:

För det första : adhd Burnout is a thing. Look it up.

För det andra : tänk inte att du ska vara normal. Tänk att du och de runt omkring dig ska må bra. Agera med det som utgångspunkt.

Ska kolla upp det. Tack!

Anonym (adhd) Trådstartaren

Sat 26 Oct 2024 21:39

#6

Anonym (Nono) skrev 2024-10-26 21:30:09 följande:

En diagnos kommer inte hjälpa dig till rätta med dina problem. Visst finns det vuxna som börjar med medicin med det är inte många. Men mår du så dåligt kan du börja med att prata med vårdcentralen och se om dom kan remittera dig vidare för en utredning.

Tyvärr upplever jag att många vuxna skyller sina problem på adhd, istället för att jobba med sig själva. Du har en fungerande struktur redan. Att du pratat rakt ut osv får du jobba med. Oavsett diagnos eller inte så är det den delen som är du. Antingen accepterar du det eller så får du lära dig att lägga band på dig.

Jag skyller absolut inte på min diagnos utan vill ju ha tips för att bli en bättre människa, ställer ju frågan här i tråden om någon som varit med om samma har några strategier de använder sig av.

Går i terapi och tanken är att jag ska ta upp denna frågan, men är precis i början av terapin och har bara samtal var tredje vecka.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Sat 26 Oct 2024 21:53

#8

Räkan77 skrev 2024-10-26 21:48:22 följande:

Om du bor inom region Stockholm så kan du gå på webbkurser som vänder sig till föräldrar med adhdbarn, alltså via adhd center

Fördjupningar: Basen - För odiagnostiserade föräldrar som känner igen sig i adhd

Om du bor i annan region har se kanske nåt liknande?

Bor inte inom regionen Stockholm. Finns inget liknande hos oss utan endast utbildningar för föräldrar till barn med adhd, typ strategi.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Tue 29 Oct 2024 09:49

#24

Anonym (Whitney) skrev 2024-10-27 12:15:32 följande:

Forskare har skrivit att det finns ingen ADHD-gen, så det är inte genetiskt.

Ta inte illa upp, men du verkar vara en ganska jobbig arbetskamrat. Kanske någon form av narcissism? Har haft vänner som alltid har ett "bra skämt" på lager, men de flesta tycker att detta är jobbigt och inte alls roligt. Varför är det så viktigt att vara sedd och hörd?

Att gömma ett dåligt beteende bakom en ADHD-diagnos kan bara göra att du blir ännu mera jobbig för omgivningen. Och då anser du att detta är en bra ursäkt.

Stress kan också göra att du beter dig så här, och sedan blir du bara ännu mera uppjagad och jobbig.

Har du testat mindfulness och meditation? Du verkar vara medveten om ditt störiga beteende, och det är alltid gott. Varför inte försöka att lugna ner dig lite, och inte ställa så stora krav på dig själv? Både för din egen och andras skull.

Vi är olika, vissa är lugna med båda fötterna på jorden, och andra kan ibland vara uppjagade och stressade. Men för den skull så behöver man inte få en diagnos.

Narcissist är jag tveksam till då de ofta trycker ner andra och höjer upp sig själv.

Symptom på narcissism

En överdriven känsla av sig egen storhet.

En ständig förväntan av att bli beundrad och berömd.

Förväntar sig att av andra betraktas som överlägsen, även på områden där hen saknar meriter.

Överdrivet skryt och förstorande av åstadkommande och talanger

En upptagenhet med fantasier kring framgång, makt, briljans och skönhet.

En upplevelse av överlägsenhet och att de bara passar ihop med andra, lika storartade, personer

Jag är nog långt ifrån detta. Jag är väldigt ödmjuk och empatisk. Har inga problem att prata om mina egna tillkortakommanden, be om hjälp från andra som kan vissa områden bättre än mig osv. Har ingen som helst prestige utan tänker att vi alla är olika och är bra på olika saker. Har inget behov av att skryta på mig själv eller att framhäva mina talanger. Är snarare tvärtom. Jag är duktig på mitt jobb, det har jag fått höra, men har svårt att köpa det själv. Förstår inte riktigt vart all den bra feedbacken jag får kommer ifrån, för jag anser mig inte bättre än någon annan. Jag är en väldigt snäll och hjälpsam person. Ställer upp och hjälper både privat och på arbetet, på bekostnad av mig själv. Jag är som sagt en omtyckt kollega och ingen har uttryckt att jag skulle vara jobbig på något sätt utan snarare en frisk fläkt osv. Att jag misstänker adhd är något jag pratat med mina kollegor och chef om, och de tycker inte att det är något problem. De upplever mig som en kompetent och duktig kollega som har koll på läget. De säger att vi alla är olika och jag bidrar till ett gott arbetsklimat. Att jag är jobbig är främst en åsikt jag själv tycker.

Jag skriver ju här för att jag inte är ute efter en diagnos utan för att jag söker tips och råd. Jag har försökt "lugna ner mig" men min impulsa sida tar över, det är därför jag tänker att jag har adhd. Det är ju ändå en funktionsnedsättning. Hade det varit så enkelt som att lugna ner sig så hade väl ingen fått en sådan diagnos. Här handlar det om en vilja att kunna lugna ner sig, härbergera osv men inte kunna. För mig är det jobbigt att vara på det sättet jag är.

Anonym (123) skrev 2024-10-28 09:44:54 följande:

En grund är att ändra hela inställningen till mötet. Att inse att syftet inte är att komma fram till ett snabbt beslut och lösning utan att syftet är att alla ska känna sig nöjda med det man kommer fram till. Och det uppnås inte genom att man presenterar en lösning, det uppnås genom att alla får komma till tals och känna att de blir lyssnade på.

Så istället för att presentera lösningen så guidar man de andra att komma fram till precis det som man själv redan förstått. Se dig själv som moderator där man kan styra dialogerna och rätt håll, återkoppla vad andra säger och sammanfatta till logisk helhet mm.

Jag förstår precis känslan av att kroppen går till fysiskt motstånd av att inte flika in. Erbjuder mig ofta att skriva anteckningar över mötet också då det får något att sysselsätta mig med som inte gör att tankarna vandrar iväg till annat som gör att jag slutar lyssna.

Jag är fortfarande dålig på att vara tyst/hålla mig i bakgrunden. Men jag har lyckats nå en acceptabel nivå där folk verkar uppfatta mig som en bra lyssnare och moderator som leder alla framåt istället för en som bara tar över (dvs folk uppskattar mitt sätt att ta över på för de uppfattar det som demokratiskt och inlyssnande istället för bossigt och envist samtidigt som de uppskattar att jag tar tag i att leda fram till ett beslut istället för att bara sitta och prata runt allting och inte komma framåt).

Jag ska försöka tänka på detta. Tack för dina tips!

Anonym (adhd) Trådstartaren

Tue 29 Oct 2024 19:20

#29

Anonym (Vera) skrev 2024-10-29 17:17:11 följande:

Det funkar bara till en viss gräns. Högstadiet, visst, gymnasiet kanske, högskolan/universitetet inte en chans. Det ställs för höga krav när man går en högre utbildning för att det ska gå. Hur högt IQ man än har så måste man plugga på universitetet för allt tas inte upp på föreläsningarna.

Självklart, de privata företagen vill göra kunden (patienten) nöjd. Ingen betalar 35 000 för att få ett papper där det bara står hur man fungerar det är underförstått att utredningen ska leda till en diagnos.

Jag har läst 4 år på universitet och inte gått på en enda föreläsning. Lånat 10% av alla böcker som behövts och skummat igenom dem inför tentor. Pluggat på distans med vissa obligatoriska träffar vid seminarium t ex. Har jobbat 80-100% under hela studietiden och tränat fem dagar i veckan de perioder jag inte arbetat 100%. Var dessutom ensamstående med ett barn i förskoleåldern under den tiden. Så ja, det går att ta sig igenom universitetet utan att plugga dygnet runt.

Jag har inte förmågan att plugga. Har aldrig gjort det. Varken i grundskolan eller gymnasiet. Det räcker med att jag hör eller läser en sak en gång så sätter det sig i huvudet och jag klarar inte av att korrekturläsa texter jag själv skrivit t ex. Orkar inte läsa något jag redan vet vad det kommer stå.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Wed 30 Oct 2024 19:51

#33

Anonym (Vera) skrev 2024-10-29 20:37:57 följande:

Du har inte ADHD i så fall.

Bortse från eventuell diagnos och ge tips istället. Din kommentar tillför ungefär 0% till tråden.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Wed 30 Oct 2024 19:53

#34

Anonym (123) skrev 2024-10-29 20:24:32 följande:

Har varit liknande för mig. Hade kursare som trodde jag hade hoppat av en termin för att de aldrig såg mig och plötsligt dök jag upp på tentan (var en snörik vinter och "försvann" upp i fjällen i två månader). Men har medvetet valt att inte läsa det som kräver för mycket som civilingenjör tex för att jag vet att det hade krävt en helt annan typ av studier.

Gällande det sociala så har jag ganska mycket isolerat mig med min familj då det tar mer än det ger att bete mig åldersadekvat bland andra. På jobbfester så har jag några som accepterar mig som jag är som jag bågar hänga med och en ytligt bekant som har precis samma problem så vi har bestämt att vi letar upp varandra när vi känner att energin att hålla tillbaka sig själv ät på upphällningen så kan vi slappna av tillsammans

Jag umgås också i princip endast med familjen. Tar för mycket energi att umgås med andra. Pratar mycket I telefon med mina vänner istället. Blir utmattad av mycket ljud och stoj. Går sällan på jobbfester pga detta också, men när jag gör det håller jag mig ofta på min kant för att jag blir typ överstimulerad av alla ljud, prat osv.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Fri 1 Nov 2024 20:45

#39

Anonym (Vera) skrev 2024-10-31 08:36:56 följande:

Jag pratade inte med dig! Jag tycker det är fruktansvärt respektlöst att låtsas ha en funktionsnedsättning när man inte har det. Personen jag citerade trollade helt klart, det finns ingen universitets utbildning där man bara kan få 10% rätt på proven och få godkänt.

Du svarade på mitt inlägg om att jag gjorde bare minimum under universitetsutbildningen. Däremot skrev jag inget om 10% rätt på proven. Skrev däremot att jag lånade 10% av de böcker som behövdes (dvs lånade 1-2 böcker per kurs) och att jag arbetade mellan 80-100% under studietiden. Fått godkänt på alla prov, inte några 10%. Full pott på vissa och några fel svar på andra, men inom gräns för godkänt.

Anonym (adhd) Trådstartaren

Fri 1 Nov 2024 21:00

#40

Anonym (Vera) skrev 2024-10-31 15:13:00 följande:

Enligt diagnosmanualen är det så, sen att du inte håller med är en annan sak. ADHD ska innebära en påtaglig funktionsnedsättning, har man ingen funktionsnedsättning har man inte ADHD.

En universitetsutbildning är väldigt krävande, klarar man det obehandlad så har man varken svårt med koncentration eller exekutiva förmågor.

Googla DSM 5 eller ICD 10 diagnos kriterier ADHD så hittar du källor på det jag säger.

Jag har haft enormt svårt med koncentration under min universitetsutbildning. Av den anledningen har jag inte orkat eller kunnat ta mig igenom timslånga föreläsningar eller tjocka böcker. Däremot har jag enormt lätt att snappa upp saker, vilket gör att jag kunnat skumma igenom utvalda delar ur en bok och kunnat ta till mig det som stått. Har inte haft koncentration till att kunna plugga inför tentor, så det har jag aldrig gjort.

Har med åren fått lära mig att struktur är det som funkar för mig. Får leva varje dag på samma sätt. Vakna samma tid, ha samma morgonrutin (vakna, klä på mig, sminka mig och borsta tänderna, väcka barnen, ställa fram frukost till dem, lägga fram deras medicin, ta fram deras kläder och sen åka). Samma sak varje dag. Händer något oväntat och rutinen faller blir jag stressad, har svårt att få ihop tiden osv.
Kan aldrig vara spontan, det orsakar en stor stress för mig. Behöver planera allt in i minsta detalj. Kan inte åka iväg med jobbet t ex utan att i förväg ta reda vilket hotell vi ska bo på, hur det ser ut, vilken väg man går till konferenslokalen, hur lång tid det tar osv osv. Jag klarar inte av oförberedda saker alls.

Detta är en funktionsnedsättning för mig. Att inte kunna leva spontant, att behöva leva inrutat, att lägga massor med tid varje dag på att söka saker jag förlagt, gör det mesta i sista minuten vilket ger ett stress påslag. Påbörjar stora städprojekt hemma som jag bara gör halvklart. T ex städar ett skåp, men lämnar allt jag rensade bort och slänger det inte utan det står kvar på golvet/bänken utanför. Har svårt att hörbergera tankar och känslor, pratar rakt ut, oversharing, gungar med benen, klickar med pennor eller ritar sönder ett helt papper pga rastlöshet osv. Att jag har kort stubin. Brinner av och blir förbannad och skäller för mycket. Övertänker saker. Svårt att komma till ro på kvällarna, kan inte somna i tid utan ibland tar det timmar innan jag somnar osv. Det är jobbigt för mig och det är en funktionsnedsättning för mig, som jag söker tips på hur jag kan hjälpa mig själv.

Hur hjälpa sig själv med adhd?

INNEHÅLL