En person med adhd har inte fixat livet så där enkelt som du beskriver. Barn och tonårstiden är rörig sedan strukturerar de upp lovet och blir välfungerande vuxna. Inte tvärtom.
Låter mer som att du lider av stress. Eller depression.
En diagnos kommer inte hjälpa dig till rätta med dina problem. Visst finns det vuxna som börjar med medicin med det är inte många. Men mår du så dåligt kan du börja med att prata med vårdcentralen och se om dom kan remittera dig vidare för en utredning.
Tyvärr upplever jag att många vuxna skyller sina problem på adhd, istället för att jobba med sig själva. Du har en fungerande struktur redan. Att du pratat rakt ut osv får du jobba med. Oavsett diagnos eller inte så är det den delen som är du. Antingen accepterar du det eller så får du lära dig att lägga band på dig.
Det låter inte som ADHD. Har läst många utredningar där WISC-testet visat på väldigt hög intelligens hos barnet men skolsvårigheterna och inlärningsförmåga är nedsatt.
Träffar i mitt yrke vuxna personer med ADHD och de allra flesta lär sig med livets erfarenhet och personlig mognad att lägga band på sig. Känslan av att saker runt ikring sker för långsamt kanske alltid finns kvar, men personerna har lärt sig att acceptera det och är välfungerande vuxna. Du är ju medveten om dina brister och kan därmed jobba med dom istället för att mena att du inget kan göra åt dom.
En utredning skulle väl ungefär påvisa det du säger. Hur skulle du bli hjälpt av det? En vuxen person som gör en utredning behöver bara pricka in rätt på ett antal områden och ha en närstående som kan beskriva de svårigheter som funnits i barndomen. Finns antagligen ett stort antal som fått en diagnos utan att de inte har det, eftersom diagnosen bara baseras på beskrivna symtom.