Hur hanterar man avundsjuka?

Jag vet att jag var hård. Jag känner att det du behöver inte är gulliga ord som bekräftar att det är synd om dig. Det spär bara på din avundsjuka och känslan av att vara ett offer. Du behöver tvärtom se att du själv kan påverka ditt liv och att det ansvaret vilar på dig. Man ska be om hjälp, precis som du har gjort, men i slutänden är det man själv som behöver göra jobbet och är man inte villig att göra det,  ja då fastnar man. 

Att hjälpa andra är ett toppensätt att känna sig glad. Gå till Stadsmissionen eller liknande och erbjud dem din hjälp. Du kan dela ut matkassar eller ta hand om disk vid deras gratisluncher till exempel. Det kanske finns någon Röda korset- eller Erikshjälpen-butik i närheten? Gå dit och säg att du gärna hjälper till med städning mm. 

Du behöver komma igång och göra något konkret, tror jag. 

Jag är avundsjuk på olika människor av min omgivning. Jag har svårt att låta bli att jämföra mig med andra människor.
I min barndom och ungdom har jag haft riktigt tufft uppväxt, min styvpappa var dum och brydde sig bara om sig själv, och min styvmamma var tråkig och sträng. Under min skoltid var jag en riktig loser, jag var liksom inte stjärnan i olika ämnen i skolan + att jag var impopulär. Jag hade svårt att lära mig på skolan.

Avundsjuka gör mig mer och mer osäker och deppig

Jag är avundsjuka på människor som är t.ex.

* Framgångsrika.
* En person som har haft en bra uppväxt.
*  En person ser bättre ut än jag.
*  En person som är modig, smart och social
* En person som är populär och har många vänner
* En person som har kommit in på "världens bästa skolan"
* En person i min klass var populär och omtyckt, han vann t.o.m. stipendium pris på skolan.

De tankarna dyker upp lite då och då. Har ni någon bra tips på att hantera avundsjuka? Läs gärna mina punkter och fundera om det finns nån bra tips för att förstå och att hantera avundsjuka?

En riktigt seriös och bra svar snälla!❤️❤️🥺🥺