Hur hanterar man avundsjuka?

Vi föds med väldigt olika förutsättningar, både genetiskt och socialt. Sen drabbas många av olyckor och kriser genom livet. En del av många sådana. 

Jag håller mig borta från destruktiva tankar genom att jobba för att få det bättre. Inget kommer av sig självt utan det är jag som behöver vara drivande för att mitt liv ska utvecklas åt det håll jag vill. Om jag jobbar aktivt med mitt eget liv minskar fokuset på vad andra har. 

Sen finns den andra sidan: acceptansen. Det är ok att sörja att vissa saker blev som de blev, men man måste sen lämna sorgen bakom sig och acceptera. Acceptera sina egna brister. Acceptera att jobbiga saker har inträffat och så vidare. Sen jobbar man vidare efter de förutsättningar man accepterat att man har. 

Det här sammanfattas bra i den så kallade Sinnesro-bönen: 
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förståndet att inse skillnaden. 

I det läget behöver man acceptera läget och släppa det spåret. Men det betyder också att man behöver välja ett nytt spår att jobba på. 

Om du inte kan komma in på en viss utbildning, släpp då den och välj en annan väg i livet. Det kan vara att prata med en SYV för att få tips om mer passande utbildningar till exempel. Eller försöka få till praktik någonstans, eller volontärarbeta. Vad som helst som genast eller på sikt kan ge dig en inkomst och en sysselsättning. 

Då sätter du upp delmål och firar segrarna eftehand som du når dem. Ett första delmål kan vara att få utredningen i psykiatrin färdig och under tiden du väntar på den: ta reda på vilka olika typer av stöd du kan få beroende på vad den visar (jag förmodar att både du och de har ett hum om vad det hamdlar om redan nu). 

Då får du skylla dig själv att du sitter där du sitter. 

Jag vet att jag var hård. Jag känner att det du behöver inte är gulliga ord som bekräftar att det är synd om dig. Det spär bara på din avundsjuka och känslan av att vara ett offer. Du behöver tvärtom se att du själv kan påverka ditt liv och att det ansvaret vilar på dig. Man ska be om hjälp, precis som du har gjort, men i slutänden är det man själv som behöver göra jobbet och är man inte villig att göra det,  ja då fastnar man. 

Att hjälpa andra är ett toppensätt att känna sig glad. Gå till Stadsmissionen eller liknande och erbjud dem din hjälp. Du kan dela ut matkassar eller ta hand om disk vid deras gratisluncher till exempel. Det kanske finns någon Röda korset- eller Erikshjälpen-butik i närheten? Gå dit och säg att du gärna hjälper till med städning mm. 

Du behöver komma igång och göra något konkret, tror jag. 

Du frågade hur man blir av med avundsjuka och ville ha seriösa svar. Du har fått det. Du blir av med din avundsjuka genom att jobba med dig själv.