Sårad av syster

Såååå hon är skyldig att anpassa sitt liv efter din vilja bara för att ni alltid har varit nära förut? Är det så det funkar, att man liksom står i umgängesskuld till andra...? Det här med att hon är nykär och vill umgås med sin kille, det är inget du kan tänka dig in i? Respektera...? Vara glad för hennes skull...?

Jag vet inte vad hon tycker att du styr och ställer i hennes liv, men hon hade så klart kunnat säga det när ni var ensamma. Nu blev det så att droppen fick bägaren att rinna över så det var nog något du sa som triggade henne.

Det kan inte vara så att du har helt fel uppfattning om ert tidigare umgänge? Att du tror att du har uppoffrat dig på något sätt för din stackars singelsyster och "låtit" henne vara med? Medan hon kanske kände sig pressad och tjatad på ibland till att vara med er? En berättelse har ofta två sidor.