Sårad av syster

Ja du överreagerar.
Du kanske pushar för hårt att hon ska finnas där för dig och det du vill, för det har ju alltid varit ok innan. Men nu vill hon investera i detta förhållandet som är nytt. Självklart vill hon få resa med sin nya man och det finns kanske inte pengar eller dagar till att resa med dig just nu. Så småningom hittar hon balans och ni kan ses mer och kanske göra vissa av de saker ni brukar göra tillsammans med även honom. Var lite förståelse och sluta se det som du offrat dig för hennes ensamhet (sånt gör man för familj och vänner), var glad för att hon har någon som gör henne lycklig och ge henne tid.

Hon ger uttryck för att hon vill bli mer självständig.
I en syskonrelation kan det vara så att en är för dominant och "styr och ställer". 
Ni har gjort mycket tillsammans, men nu vill hon släppa in nya saker i sitt liv och det kommer bli förändringar.
Det är såklart inte det bästa att säga som hon gjorde. Kanske var hon oförskämd, kanske har hon känt sig kvävd och det här var hennes sätt att slå sig fri.
Försök glädja dig med henne att hon är på väg att bilda egen familj, något som du redan har.

Hej TS! 
Förstår att du känner dig sårad och sviken av syrran din men du får försöka se det från hennes perspektiv också. Klart att hon hade mer tid att umgås med er innan hon träffade sin kille. Hon vill fortfarande umgås men blir lite mer begränsad men inte mot sin vilja får man hoppas. 

Jag är i samma båt med min syrra. Jag träffade min sambo för 2,5 år sedan och sen dess har jag bara fått höra skit från syrran att jag inte har tid med hennes familj längre. Att jag inte stannar tillräckligt länge på kalas/middagar eller följer med på saker. Jag har ställt upp hur mycket som helst med barnpassning, hundpassning, husvakt och allt för jag hade den tiden DÅ - men inte nu tyvärr. Och då ska man få skit och folk ska bli sura för man hittat kärleken och sin egna familj? 

Såååå hon är skyldig att anpassa sitt liv efter din vilja bara för att ni alltid har varit nära förut? Är det så det funkar, att man liksom står i umgängesskuld till andra...? Det här med att hon är nykär och vill umgås med sin kille, det är inget du kan tänka dig in i? Respektera...? Vara glad för hennes skull...?

Jag vet inte vad hon tycker att du styr och ställer i hennes liv, men hon hade så klart kunnat säga det när ni var ensamma. Nu blev det så att droppen fick bägaren att rinna över så det var nog något du sa som triggade henne.

Det kan inte vara så att du har helt fel uppfattning om ert tidigare umgänge? Att du tror att du har uppoffrat dig på något sätt för din stackars singelsyster och "låtit" henne vara med? Medan hon kanske kände sig pressad och tjatad på ibland till att vara med er? En berättelse har ofta två sidor.

Nej det har inte med att bägaren rann över utan mer att hon gick till försvarsställning o kände att jag trampade på en öm tå. Det är svårt att förklara men det är fortfarande så att hon tjatar o vill ses men enbart på hennes villkor o kan jag då inte blir hon sur. Jag föreslår inte ens att ses nu utan hon nör det passar henne o kan jag inte blir det sura miner. 

Klart det hade. Hon har fått nog av det hon upplever att du styr och ställer med hennes liv, så din kommentar var så klart just den droppen. Konstigt att du inte kan se det själv.

Det verkar som att ni är lika goda kålsupare båda två kring att träffas på bara den enas villkor....