Är helt chockad. Någon som varit med om liknande?

Jag är 30+ och började just plugga på universitetet. Är skyddsombud och en del av den uppgiften är att värna om elever med funktionsnedsättnings rättigheter. Trodde jag skulle vara bra på det, har två släktingar med NPF som bor på gruppboende och jag är godman och förvaltare. Har också själv ADHD. 

Har aldrig varit med om attityden elever som kommer till mig visar. De förväntar sig att världen ska snurra kring dem, att de ska slippa alla krav och de vill inte ha hjälp. Är genuint chockad. Är det här vanligt bland yngre personer med NPF? 

Förstår att ni vill ha exempel. En elev kom till mig och berättade att han har sömnsvårigheter och hade svårt att komma i tid och nu har fått skit från föreläsaren för att han stör när han kommer sent. Jag svarade att det är jätteviktigt att han får hjälp med sina sömnproblem men att det är vårdens ansvar. Jag tipsade om habiliteringen eftersom han tillhörde LSS. Jag skrev upp nummer till olika insatser och berättade om hans rättigheter. Han blev sur för att jag inte tog honom på allvar. Han hade ju diagnoser så man kan inte förvänta sig att han är i tid?! Stod där som en fågelholk.

En annan person hade igångssättningssvårigheter och lämnade inte in uppgifter i tid. Inte heller hon ville ha hjälp med att boka tid hos specialpedagogen eller något annat. Hon ville att jag skulle prata med läraren så hon slapp lämna in i tid. 

Samtidigt gnäller dessa personer på att det inte finns någon hjälp att få! Det här är två exempel det har varit betydligt fler än två. I min generation är NPF något man verkligen skäms för. (Vilket såklart är fel) Så det här är en enorm kulturchock. Har jag bara haft otur som träffat konstiga personer eller är yngre personer såhär?