Jemp skrev 2024-10-24 19:43:07 följande:
För att det normala i min värld är fäder som är engagerade från början, och självklart att det är det eftersträvansvärda.
Att pappan också läser på och håller sig uppdaterad om vad som gäller under graviditeten. Följer med på (åtminstone de rutinmässiga) ultraljuden både för att se sitt barn, få informationen som ges och också för att vara där om något visar sig vara fel. Jag ser inget behov att han är med på varje bm-besök för att mäta blodtryck och si-mått, men det hade såklart känts bättre när det väl visade något oroväckande. På samma sätt som vi idag diskuterar våra barns vård och behov med varandra.
Förlossning är det läskigaste jag har genomgått. Givetvis var min partners deltagande och stöd viktigt. Det är också viktigt med tidig hud mot hud för hans anknytning till barnet, och pappan kan behöva ta över barnet helt om
mamman behöver sövas eller liknande.
Tack och lov är fick jag barn i en region där det är standard att pappan får stanna på bb, men så är det ju tyvärr inte överallt.
Du tycker det är
underligt att kanske vara engagerad på andra sätt än som graviditetsfölje till BM. Kanske att jobba extra och kunna köpa de saker som behövs efter födsel, efter att först tagit reda på vilka som blir bäst. Montera bilstolen korrekt, bygga ihop spjälsängen, kanske ordna så de äldre barnen (hans) har passning och omvårdnad och allt de behöver, och han kanske genom dem är gott och väl uppdaterad om vad graviditet och barn innebär. Det brukar normalt, om det är det du vill ha som norm, ta typ 9 månader innan det kommer ut.
Underligt att det läskigaste du varit med om är en förlossning. Måste varit traumatiskt. Hoppas du kom över det. Själv vet jag bra många läskigare saker. Att svimma av blodtrycksfall för att man inte fått gå ifrån och äta t ex, för att du vill han ska vara där varje sekund ifall något händer dig i just den sekunden. En del har både andra barn och husdjur som även de måste tas omhand.
