Kvinnor och höga krav på partner?

Mäns våldskapital är större än kvinnors, det är vi överens om. Också att 1-2% av männen är farliga. Det är bedrövligt och de borde buras in. Men även om du räknar in allt ont som män gör kommer du ändå inte ens i närheten av 51% som krävs om en majoritet av män behandlar kvinnor illa.

Hur vill du komma åt de våldsamma männen  och göra livet bättre för kvinnor? Det saknas svar från kvinnorna här. För ni tror väl inte på allvar att det hjälper att skuldbelägga alla män och kalla dem för parasiter?

Att kvinnor gör mer hemma är ett val. De kan antingen kräva mer av mannen eller strunta att göra allt så blir han tvungen. De har en gång skämt bort honom, nu får de hantera det på något sätt. Dessutom har kvinnor en tendens att överarbeta, allt måste inte vara perfekt alltid. Din siffra på över 50% är helt gripen ur luften den stämde inte ens förr då mannen var den som försörjde familjen, även om han inte gjorde något hemma.

Att kvinnor i relationer har något kortare livslängd (men ändå längre än män) beror på att kvinnor som mår dåligt, med kroniska sjukdomar, övervikt eller annan problematik är de som stannar i relationer. De behöver mannen som trygghet och försörjare och vet att om de lämnar har de svårt att hitta en ny man.

Att kvinnor initierar separation och mår bättre efteråt är välkänt, men skilsmässor beror inte på att män är lata med hemarbetet, det är en myt. Istället beror det på att kvinnor som blir äldre kommer in i "andra andningen" så att säga, Barnen är utflugna, de har passerat klimakteriet, testosteronhalten ökar, de blir piggare och vil ha ut mer av livet, frihet, något nytt. Medan mannen blir tröttare, mer passiv och är ganska nöjd med situationen som den är. Det betyder INTE att han är en parasit utan att kvinnan vill ha något nytt innan det är för sent.

Att kvinnor använder myten om hemarbete när de får frågan om varför de separerat beror på att det är enklast så. Att förklara de verkliga skälen låter inte så bra och det är också svårt att sätta ord på.

Av de 2,5 miljoner individer som ingick i studien dömdes 4 procent för minst ett våldsbrott. Av dessa totalt 93 642 individer var 26 procent dömda tre eller fler gånger, vilket innebär att 1 procent av befolkningen (24 342 individer) stod för 63 procent av alla våldsbrott under studieperioden.

www.forskning.se/2013/11/22/en-procent-av-befolkningen-bakom-63-procent-av-valdsbrottsdomarna/

Våldet och könets betydelse
En kvalitativ innehållsanalys om hur våld i nära relationer
framställs i svenska dagstidningar

Nybergh et al (2013) har gjort en enkätstudie i Sverige som visade att ungefär lika många män som kvinnor blev utsatta av psykiskt och fysiskt våld i nära relationer. Även BRÅ:s (2014) stora kartläggning om våld i nära relationer i Sverige visar på att det inte finns en stor skillnad i antalet våldsutsatta män och kvinnor, 7 % av kvinnorna och 6,7 % av männen uppgav att de blivit utsatta för våld av sin partner. Åter till Nybergh et al. (2013) studie vars resultat även visade på att våldsutsatta män blev utsatta för lindrigare våld än vad våldsutsatta kvinnor blev.
Det kan vara en förklaring till varför män inte anmäler våldet i lika stor grad som kvinnorna gör, eftersom kvinnorna blev utsatta för grövre våld och kommer därför ihåg våldet långt en tid efter våldet har ägt rum. Lövestad och Krantz (2012) genomförde en enkätstudie i Sverige där urvalet var 1000 slumpvist utvalda personer. Resultatet blev att 41 % av kvinnorna och 37%  av männen någon gång har blivit utsatta för fysiskt våld samt att det var ungefär lika stor skillnad för psykiskt våld. Detta visar att det finns en liten skillnad mellan hur många män och
kvinnor som utsätts för våld i nära relationer i Sverige under 2012 medan Nybergh et al. (2013) visar att det inte finns någon större skillnad

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8566295&fileOId=8566296

Detta behöver inte läggas till, eftersom det redan ingår i det jag skrivit. Du får det dock att likna tvång, när det i regel är ett val som kvinnor och män gör tillsammans när de skaffar barn.Kvinnor kan ställa högre krav när de dejtar och de väljer oftare män med högre inkomst. Män med högre inkomst är vana att betala mer för sin partner eller för gemensamma utgifter. Kvinnorna kompenserar detta genom att vara hemma och göra mer i hemmet.

Detta är såklart inte jämlikt, men det är inte tillräckligt många kvinnor och män som vill ändra på dessa förhållanden.

Kanske ligger det i vårt DNA att lite mer dras åt ena eller andra hållet vad det gäller vilken roll man har eller tar i familjen.

Ska man ändra på detta, inte bara i det enskilda fallet, utan även i stort, så måste män och framförallt kvinnor ändra sina preferenser för vilka de inleder relationer och bildar familj med.

Det andra exemplet gäller hur mycket tid som kvinnor respektive män lägger på arbete och familj. Forskningen har uppmärksammat en idé om moderskap som verkar ha uppkommit på nittiotalet i USA och som innebär att kvinnor bör utföra en mängd sysslor kring barn för att anses vara ?goda mödrar?. Det kallas för intensivt moderskap. En ny studie undersöker hur mödrar uppfattar arbetet kring måltider i familjen, både utfört arbete och så kallat kognitivt arbete, alltså den tankemöda man lägger ned på planeringen. Studien kommer fram till att många kvinnor känner stark press kring matlagningen och en ohållbar situation med höga krav. Så här långt är berättelserna välbekanta. Det intressanta händer när intervjuaren frågar kvinnorna om de i stället för att öka sin tid i hushållsarbete skulle kunna acceptera att mat med lägre ambitioner skulle kunna vara ?bra nog?. Då vidhåller de flesta intervjuade att den ?goda modern? bör laga hälsosam mat. Det finns inget som tyder på att kraven ställs mellan könen, tvärtom hävdar kvinnornas makar att de tycker att måltider med en lägre ambitionsnivå är ?bra nog?. En något paradoxal slutsats från studien är alltså att det är fullt möjligt att både lida av ett krav och att samtidigt upprätthålla kravet.

fof.se/artikel/2023/8/sa-uppratthaller-bade-man-och-kvinnor-ojamlikhet/

Du kan ju fundera över orsakerna till att kvinnors yrken är sämre betalda. Och då gör jag inte jämförelser mellan en ingenjör och en undersköterska, vad sägs om en rörläggare och en undersköterska inom kommunal regi? Sen kan du naturligtvis hävda att det är bara för kvinnor att bli rörläggare, eller att kvinnor är så dåliga på att löneförhandla. Det är vanligt att somliga drar till med det för att nedspela det klara faktumet att kvinnor är lägre värderade.

Tror du feministerna beslutar att lägre kvinnolöner ska finnas?

Det är också fler kvinnor som blir ingenjörer och it-specialister. Indien har just nu världsrekord i andel kvinnor på STEM- utbildningar, 40 %. 

I Sverige är det idag tex endast 13% kvinnor på utbildningen till civilingenjör i datateknik. 

Appropå kvinnolöner och manslöner. Jag anser att man borde uppvärdera kvalificerade yrken såsom läkare och ingenjörer samt identifiera exv de yrken som har oskäligt höga lön såsom rörläggare, sänka/ fördela lönen till de yrken som har oskäligt låg lön såsom undersköterskor.

Jag tror att det skulle kunna få många bidrag att försvinna, skapa incitament, för studie och en stark ekonomi med köpkraft, färre barn och familjer som växer upp i fattigdom och sänkta skatter för alla.

men jag förstår att det inte går att göra i en handvändning tyvärr.

Vad är höga krav?

Jag blev singel vid 30 med två barn under 5. De män som fanns tillgängliga då var män utan barn (och jag ville inte ha fler) eller andra frånskilda med småbarn och jag orkade inte pussla ihop ett sånt liv. Jag var inte jätteeftertraktad trots att jag ser bra ut, p.g.a. att jag var "singelmamma". Fick höra från en att "du som är singelmamma får inte ha krav utan du får ju vara glad över vad än du kan få", "damaged goods" och "baggage" var annat som kom så jag släppte rätt snabbt nätdejtandet.

 

Jag har valt att leva själv. Har ett låglöneyrke idag trots att jag pluggat på universitet totalt i 5 år med olika ämnesområden, men jag tog aldrig examen för att barn nr 2 kom och sen behövde jag jobba för att försörja mig, så så kan det också bli. Jag är med andra ord intelligent och allmänbildad men inget jag använder mig av idag mer än att chefer uppmärksammar att jag är skarp och gör ett bra jobb. Att plugga klart går inte som ensamstående och jag trivs bra med mitt jobb så jag vill vara kvar trots låg lön. Men då "ses" jag av vissa som en viss typ av människa fast det finns ganska mycket mer i mig än vad den snabba bilden säger.

Men allt jag skulle önska är bara en jordnära man som inte karriärhetsar i kostym och vill ut på finkrogar, för det har jag inte råd med, utan hellre då nån som yrkesarbetar precis som jag, som kan förstå den livssituationen och är lika nöjd som jag med ett mer naturnära, lugnare liv och god mat hemma i stället för ute osv.

Men det är tillräckligt svårt det också att hitta idag känns det som.

Jag har många vänner som hittat nya trots barn men då var de antingen yngre och villiga att skaffa fler, eller äldre så att bägge redan hade halvvuxna barn. Men jag känner det som att jag blev singel lite i fel tid/ålder.

Men nu märker jag ju att män i stället blir skeptiska över att jag varit singel så länge, trots att jag själv valt det. Typ, vad är det för fel på henne? Jag valde bara att fokusera på barnen och invänta att de blev äldre,men samtidigt har tiden gjort att steget bara känns längre och längre bort att det någonsin skulle ske att man träffar någon.

 

Dålig timing är det. Jag är i fel ålder, ogillar nätdating (80-talist) och hoppas på att träffa någon mer naturligt, men det är lättare sagt än gjort, världen är mer cynisk och man ser med skepsis på folk som är långvarigt singel så helt ärligt vet jag inte om jag ens ids försöka.

Har jag klarat mig 10 år utan partner kanske jag inte ens behöver nån.. Förutom saknaden av någon att dela livet med som gör sig påtaglig nu som då.

Pratar med många äldre i vardagen som alla träffat sina 50+ äktenskap på danser. Så jag funderar på att börja dansa och skapa nya danser för våra generationer som tappat bort det där..Vad tror ni?

 

Lycka till alla där ute. <3

 

 

många kvinnor ja, många kvinnor föredrar livet utan man. kvinnor har generellt fler nära relationer med vänner och bekanta så återigen är det inte en man som avgör en kvinnas lycka. Då borde väl inte statistiken säga att kvinnor som lämnat en man är lyckligare eller att de lever längre? Eller hur?

vilka konsekvenser tänker du på? Tror du att bara själva existensen av att ha en biologisk pappa gör skillnad för ett barn? Eller tror du snarare det handlar om barns behov av trygga vuxna? På vilket sätt är en biologisk icke närvarande pappa bättre än en trygg och närvarande vuxen man kanske inte delar dna med? så otroligt många män som verkar tro att existensen av en biologisk pappa är helig. Men missar att det är barns behov av trygg och närvarande vuxen som är det viktiga. Att lyckas bidra med spermier räcker inte för att vara en trygg och närvarande vuxen.

vad tror du det finns för konsekvenser för alla barn som tvingas ha en pappa i sitt liv som inte är engagerad, inte är närvarande och inte är trygg?

Att diskussionen om att ingen mamma är bättre än frånvarande mamma inte finns säger allt om hur ovanligt det är.

Jasså? Inget med logiken? Visa mig gärna studier på fördelningen över hur mycket frånvarande mammor över frånvarande pappor. Och du vet att en kvinna behöver bli godkänd för IVF va? Det är alltså utomstående part som bedömer att dessa kvinnor räcker som trygghet för ett barn.

för ett barn är stabil och trygg vuxen viktigare än dna och blodsband. Eller hur? så om fler män vill vara delaktiga pappor så är det väl superenkelt för fler män att levla upp till att bli just demokratiska och jämställda? eller vad hindrar män? Är det kvinnor som hindrar män?

Bland de ensamma kvinnorna som ändå väljer att skaffa barn, kanske för att de själva har god inkomst, så kan det bli många barn som saknar en pappa.

Har du riktigt tänkt igenom konsekvenserna, både på individ- och samhällsnivå ordentligt?

många kvinnor ja, många kvinnor föredrar livet utan man. kvinnor har generellt fler nära relationer med vänner och bekanta så återigen är det inte en man som avgör en kvinnas lycka. Då borde väl inte statistiken säga att kvinnor som lämnat en man är lyckligare eller att de lever längre? Eller hur?

vilka konsekvenser tänker du på? Tror du att bara själva existensen av att ha en biologisk pappa gör skillnad för ett barn? Eller tror du snarare det handlar om barns behov av trygga vuxna? På vilket sätt är en biologisk icke närvarande pappa bättre än en trygg och närvarande vuxen man kanske inte delar dna med? så otroligt många män som verkar tro att existensen av en biologisk pappa är helig. Men missar att det är barns behov av trygg och närvarande vuxen som är det viktiga. Att lyckas bidra med spermier räcker inte för att vara en trygg och närvarande vuxen.

vad tror du det finns för konsekvenser för alla barn som tvingas ha en pappa i sitt liv som inte är engagerad, inte är närvarande och inte är trygg?