Rimligt att bo kvar som gammal i illa anpassat hus?

Du menar att två stycken ska konka gubben rullstol i trappen varje gång han vill byta våning? Bortsett från det sunda förnuftet så finns det arbetsmiljölagar mot sådant.

Ja, på så sätt att nyttan en i övrigt frisk 40-åring kan få ut av åtgärden är större. Är du så gammal och gaggig att du sitter fast i en rullstol så ska du in på hem.

Typisk snyfthistoria i Aftonbladet. 

Vad ska hemtjänsten göra, det är ju farligt att bära ner honom i trappan. Och hans släktingar verkar ju inte heller vilja göra det. 

Men det finns lösningar. Flytta eller ansöka om bostadsanpassning. Men tydligen så passar det inte eftersom det tar tid att få en anpassning. Men gnäll då inte, du är inte tvungen. Du väljer själv. 

Typisk tjurig gubbe som tycker att allt ska fixas när han knäpper med fingrarna, trots att han själv valt att bo med så udda planlösning. 

Har du trapp och annat kan det ju vara bra att välja ett bättre lämpat boende redan nu. Så slipper du problem när det blir akut. 

Han har ju själv valt att bygga sig ett hus med konstig och opraktisk planlösning och sen vägrat flytta därifrån trots att han uppenbarligen skulle behöva det. Jag kan inte se hur någon annan än han själv har orsakat problemet. 

Det är ju även personalens arbetsplats. Och som personal ska man inte behöva riskera skadas. och att ta någon i en trapp och riskera både personalens och patientens hälsa är inte ok.

Såklart måste man få bygga och bo som man vill. Vi har ju många år att leva innan vi behöver ordna för ålderdom.

Måste faktiskt instämma i detta.

För mina mor- och farföräldrar och sedan för mina egna föräldrar har det varit en självklarhet att flytta när man blir äldre. Från tvåplanshus (som man byggt själv, där barnen växt upp och som varit ens hem i 40 år) till enplanshus, från lägenhet utan hiss till lägenhet med hiss.

Jag är för att samhället ger den hjälp som behövs, men det går inte att ge allt till alla och man har ett eget ansvar att anpassa grunden så att det funkar med att tex inte bo ett hus där du är beroende av att använda övervåningen om du inte kan gå i trappor eller själv bekosta en trapphiss.

Vi har ju redan diskuterat skillnaden mellan plötslig sjukdom och det åldersrelaterade. Såklart ska inte unga behöva ta höjd för att inte kunna gå i sin trapp. 

Vet inte hur du kom in på de där hyresrätterna, jag tycker också att lägenheter ska utformas olika så de passar olika tycke och behov

Tror inte att vi tycker jätteolika om t ex trapphussar egentligen utan jag funderar mest var de rimliga gränserna går. 

Vi kommer nog inte att bli överens gällande skillnaden och det personliga ansvaret. Ett funktionsvarierat barn har i mina ögon rätt till anpassningar långt över nivån för en 90-åring, bl a genom personlig assistans. Barnet ska få en tillvaro och fritid likt andra barn i samma ålder.

Vi är dock överens om att varierade bostäder med uteplats som är lämpade för äldre är en bra grej, oavsett boendeform.

Man har ändå i grunden ett eget ansvar för att ordna sitt liv så att man kan hantera det. Inte klamra sig fast vid något som inte längre fungerar. 

Och man får nog räkna med att byta boende då och då under livet för att passa ens olika omständigheter och behov. Ingen tycker ju att det är konstigt att flytta ut från studentkorridoren när man pluggat klart, att man kan behöva större bostad när man får barn, att man kan vilja ha mer eller mindre trädgård, komma längre från eller närmare en stad. Det är inga konstigheter att även äldre behöver tänka så.  

Kan också tänka att det är rimligt att husen som passar en barnfamilj får gå vidare till nästa familj när man blir äldre. Istället för att äldre ska sitta i stora halvtomma hus som måste anpassas utifrån att de inte klarar av att leva i huset, kanske förfaller för att de inte orkar ta hand om hus och trädgård längre. Medan barnfamiljer tvingas bli kvar i trängre lägenheter för att rimliga hus aldrig blir lediga. 

Här är egentligen två aspekter som du nämner. Dels vad gäller att hus måste anpassas för behov som äldre kan ha men även det här med att äldre ska sitta i stora halvtomma hus och här finns en girighet hos staten som totalt förstör flyttkedjorna. 

Min pappa är hyggligt frisk och bor själv på 140 kvm och har en månadskostnad för detta på kanske 4000 kr totalt om ens det. Han kommer bo kvar där så länge han kan för han vill inte skatta bort massor av pengar, få kanske hälften av ytan och högre månadskostnad. Eftersom inköpspriset på 1970-talet inte räknas upp med inflationen så blir vinsten många miljoner som staten ska ta skatt på men det nya boende som köps idag kostar vad en lägenhet kostar just idag. Skulle staten ta betydligt mindre skatt eller ingen skatt alls under exvis ett år på försök för folk som bott exvis 30 år i sitt boende så tror jag väldigt många äldre skulle passa på och skaffa mindre boende. Dom flesta äldre, liksom min pappa, är inte beredda att flytta till mindre för att vara snälla, men fanns det ett vettigt ekonomiskt incitament då börjar även dom tänka på alternativen.

Det är säkert vanligt.

Men enligt Klyban så vill INGEN äldre person någonsin flytta, och det är helt enkelt inte sant.

Och även enligt Klyban så har äldre alltid bott i samma boende i decennier, vilket inte heller är sant. 

Det finns människor som i god tid skaffar annat boende för att de inser att det inte längre passar med stor trädgård, massa trappor, tvättstuga i källaren, långt till affären eller vad den nu må vara. Och just de kanske inte behöver kontakta kommunen för att få hjälp med seniorboende, eftersom de tar det ansvaret själva i god tid.

Så de som du pratade med på kommunen möter kanske en övervikt av äldre som inte tar ansvar för förändringar i hälsa och sen kräver av andra/kommunen att fixa deras boende när det nästan är för sent. 

Komiskt där beskriver du morsan perfekt och hur odla i trädgården och växthuset har varit hennes liv hemma, även inne.