Rimligt att bo kvar som gammal i illa anpassat hus?

Han har ju själv valt att bygga sig ett hus med konstig och opraktisk planlösning och sen vägrat flytta därifrån trots att han uppenbarligen skulle behöva det. Jag kan inte se hur någon annan än han själv har orsakat problemet. 

Vi bor nu i ett litet hus, ett plan med källare. Vi har kök, dusch och wc, sovrum och vardagsrum på markplanet och så källaren. I källaren har vi tvättstuga och garderober och en massa bokhyllor. Vad gör vi när inte längre klarar av att gå i trappor? Om vi får hemtjänst, kan  de sköta tvätten?

Vår dotter tycker att vi ska sälja huset och flytta till dem. Men jag tvekar. De har ett kök med små fönster och träd utanför så det känns alltid mörkt där.

En trappa upp finns ett sovrum med dusch och wc och ett vardagsrum med tv. Där skulle vi bo. Ytterligare en trappa upp finns deras sovrum med klädkammare och badrum.

Trapporna är smala. Vad gör vi när vi inte klarar av dem? Ska vi sitta uppe på planet en trappa upp och få maten uppburen? När ingen av de yngre är hemma så får vi väl äta bröd och frukt.

Det bästa vore nog att flytta till en vanlig lägenhet. Men har vi råd med hyran?

Framför allt måste jag göra mig av med mina älskade böcker. De får inte plats i någon lägenhet, inte hos dottern heller. Och förstås inte på något äldreboende.

När jag var yngre tyckte jag det var självklart att de som bodde i hus och hade utflugna barn skulle flytta till lägenhet. Men nu vet jag hur svårt det är att verkligen flytta.

Passar trapphiss för alla trappor?