Rimligt att bo kvar som gammal i illa anpassat hus?

Det är inte så att det finns mängder av bra anpassade hus till överkomliga priser heller.

Det många glömmer lite är också att äldre också är människor med känslor, önskningar och drömmar. Att bara säga att jaja men nu får du lämna det hem du älskar i x år för att bo i den här sterila men välanpassade lägenheten, det är som en dödsdom för många äldre. De tar sig runt men dör inuti och sen även på riktigt.

Jag skulle önska det byggdes fler enplansradhus med små trädgårdar för äldre att jobba i. Många älskar det och mår bra av den fysiska rörelse det ger, men klarar inte av just stora villor med flera våningar. 

Men de alternativen är inte så vanliga här iaf.

Jo. Men samtidigt har de ju rätt till en åsikt om sitt liv med, på samma vis som alla andra har. Tror få i arbetsför ålder skulle gilla att inte få välja boende tex vilket är ett förslag i kommunen här, där de äldre mer ska få tacka och ta emot ett rum med omsorg utan möjlighet till vad för omsorg eller vad för rum.

Min erfarenhet av äldre som fått flytta mot sin önskan till såna ställen är att de inte bott där så länge utan avlidit snabbt efter att snabbt ha blivit sämre när de tappat livsgnistan.

Just att ha möjlighet till en liten plätt för de som levt med hus och trädgård och haft det som en stor källa till lycka hela livet tror jag är något som verkligen kan förlänga livet och hålla hälsan uppe, och minska behov av ännu mer insatser ett tag.

Det låter ju jättebra om det finns många såna! Här är det extremt få vad jag vet om som också har en liten trädgård till sin enplansradhus.

Tror ändå få vill flytta före man behöver, eftersom man inte vet om behovet är 5-6 år bort liksom.

Och ja, det är en jätteusel sits för äldre i min hemkommun, med en hemtjänst jag inte skulle släppa innanför dörren och inte kommer låta mina föräldrar ha och med äldreboenden som är undermåliga. Ta det i kombination med få såna mindre enklare boenden så har det blivit väldigt tåligt här, så jag är nog rätt färgad av där jag bor med.

Ja, det ansvaret har man ju att göra.

I fallet i artikeln är väl ett problem också handläggningstiden, där en trapphiss hade löst hela det problemet vad jag förstår men där handläggningstiden på en sådan var 4-5 månader. (Det får ju köpa privat med, till en summa pengar, men allt beror ju på då om det är ett behov som kommit plötsligare än man tänkt det).

Vilka andra tycker du det då är okej att behandla så? Ska synskadade inte få hjälpmedel och inte bo i städer för att det är dyrt att anpassa för dem tex? Tycker du 5 månaders väntetid är rimligt för att få besked? Nyfiken.

Om en trapphiss, dvs ett hjälpmedel, kan lösa en sits så att någon slipper flytta eller uppta resurser i ett boende som personen annars är för pigg för så tycker jag det är en rimlig insats. Har svårt att se att alternativen skulle vara enklare eller billigare för det allmänna. Vad jag förstod var hans problem just att han var rullstolsburen och trappan inte kunde hantera det.

Sen så kan jag också tycka att det är viktigt att man har en buffert just för att bo kvar, det gör ju för en som enskild att man inte måste lita på just det allmänna i samma grad. 

I just hans fall kunde man ju kanske funderar på om man inte kunde möblerat om och flyttat med sängen så den var på samma våning som övrigt, i väntan just på beslut om trapphissen. Så kompromiss inriktad borde man kunna vara från alla håll.

Du har verkligen rätt, att lämna sin bostad skulle jag jämföra med att lämna sitt liv, nästan åtminstone. Det är framför allt mina böcker som jag inte skulle kunna säga farväl till. En släkting tyckte att man kan skänka bort dem, men jag läser inte på det sättet. Jag återvänder ofta till mina diktverk, konstböcker och biografier, på flera språk eftersom jag är flerspråkig. Släktingen läser endast som en stunds tidsfördriv, jag ser helt annorlunda på litteratur. Tas böckerna ifrån mig dör jag inombords.

Det är orimligt att han inte får hjälp att flytta till ett anpassat boende.

Det är orimligt att man som äldre (och då pratar vi 60) inte kan få lån hos banken om det behövs för att flytta till ett lämpligare boende. 

Det är orimligt att det är svårt att få tag I hyresrätter med rimliga hyror.

Det är orimligt att han ska straffas för att han varit frisk och sen fått en stroke som gör att han inte kan sköta sig själ  längre och komma ut.

Det är orimligt att han ses som för frisk för att flytta till ett anpassat boende. 

Fast nu var väl inte de saker som stod mot varann just hans trapphiss eller fler resurser. I hans fall skulle han ju tex få ett lägre behov av personal med en hiss mot området hade gått att bara honom på två man tex.

Så du anser alltså i klartext att en 40-åring är mer värd än en 78-åring?

De flesta äldre vill bo kvar i den bostad där de levt större delen av  sitt vuxna liv. 

TS undrade om det var rimligt att bo kvar i ett illa anpassat hus och bortsett från punkten gällande mannen i artikeln så är övriga punkter generella. 

Min mamma bor i en hyresrätt utan hiss. Hon har problem med smärta i kroppen och har svårt vissa dagar med trapporna. Hon är snart 70 år gammal. Dock kan Hon inte byta sin lägenhet då hon har en, för Stockholm, rätt låg hyra för sina 3rok på strax över 80kvm. Då hon har låg inkomst så kör det ihop sig. Vad ska vi göra den dagen hon inte klarar av trapporna längre?

Fast pengarna är samma påse om du pratar anpassningspengar, så jo du värderar den yngre högre. En 40-åring kanske har lättare att få ut försäkringspengar att nyttja, en partner kan tjäna mer pengar så de har det gott. Varför ska den då få snabbare hjälp och pengar?

Jag vet inte om den aktuella personen i artikeln behöver in på just ett "hem" eftersom dagens system går ut på att ha folk hemma tills det är dags för ättestupa typ. Det är nog snarare att han borde byta boende från sin villa med boytan på övervåningen till exvis en senioranpassad lägenhet där allt är nära, badrummet ordentligt anpassat, ev kök också, större dörröppningar kanske utan trösklar och definitivt hiss så man lätt kan lämna huset utan några riskfyllda moment.

Jag tycker nog tyvärr det inte är rimligt att anpassa ett hus med dålig planlösning som inte ens skulle godkännas idag till nåt som funkar för nån som har rätt stora behov av hjälp. Det är en stor kostnad och rimligtvis borde en försäljning av huset som verkar ligga i ett bra område kunna sponsra en flytt till en bättre lämpad lägenhet. Det kniviga här är att han vill inte flytta men förväntar sig ändå hjälpen han behöver och verkar inte vara villig eller kan inte betala själv för en hiss.

Det var släktingens förslag som jag helt bortser från. Det är inte aktuellt med anpassat boende, inte på länge hoppas jag, men blir det så kommer jag givetvis att se till att få med mig de flesta, det vill säga de som inte är sönderlästa.

Men då kan vi ju helt enkelt göra att alla bara får bo i enplanshus utan källare, så har vi löst problemet överlag. Om man är frisk ska man såklart inte flytta från ett boende som funkar.

Verkligen inte, och det är inte heller tillåtet idag att bygga hur man vill. Det finns krav på planlösning, utformning av trappräcken mm. 

Dåligt planerade och byggda bostäder kostar samhället en massa pengar och därför har man beslutat att vissa krav behöver uppfyllas, bland annat för att undvika situationer liknande den i artikeln. 

Man kan ju bli i behov av hjälp pga sjukdom med innan du är gammal. Det vet ingen. 

Jag tycker bara att det inte borde ta 4-5 månader att få en handläggare och sen kunna få besked om man får anpassning eller inte av huset. 

Och att det inte ska ses som normen att alla gamla måste slussas till kommunala hyresrätter designade utifrån en viss typ av individ, skötta av kommunen. Människor är mer komplexa än så. Iaf borde man inte lägga fram det som en trevlig lösning för alla.

Vadå såklart? De har ju ofta mer pengar. Varför ska de få bidrag i högre grad?

Jag vänder mig bara allt mer mot samhällets syn på äldre, som en homogen grupp som bara ska tacka och ta emot. Tror få av oss yngre skulle vilja det. Jag kan bara säga att mitt mående blev bättre när jag flyttade från lägenhet till hus med liten trädgård att gå och odla i. Mina sjukdagar minskat och jag är allmänt lyckligare. Bara för att jag har min lilla egna täppa att gå ut på. Skulle nån ta det från mig skulle min hälsa sjunka. Jag ser inte att det skulle ändras för att jag blev gammal.

Och jag anser att även en äldre människa ska få rätt till anpassningar för att må bra och ha en god livskvalitet. Annars har vi ättestupan här igen i min syn på det. Skulle gärna betala för det via min skattsedel med men det är en annan femma.

Ja, där är vi överens. Att stängas in i en lägenhet är inte bra för någon.

Varför sover han inte på nedervåningen??