Avsluta med vän?
Hej,
Har en vän sen tio år tillbaka som jag lärde känna via mitt ex. Vi har under åren gjort många roliga saker tillsammans, firat högtider och födelsedagar även om vi inte varit varandras närmste. Vi har många gemensamma vänner via våra pojkvänner (numera mitt ex) och har även bekantat oss med varandras kompisar. Hon har varit en uppskattad vän även om hon inte är min närmaste.
Sista tiden med mitt ex var kämpig då han mådde psykiskt dåligt och hade problem med droger, han betedde sig väldigt illa mot mig och jag gick igenom en stor kris och mycket sorg i samband med separationen. Det har tagit tid att bearbeta de tio år som vi levde tillsammans och nu tre år senare mår jag mycket bättre, känner igen mig själv igen, har blivit tryggare och gladare. Har träffat en ny, är gravid och ser verkligen framemot livet!
Min vän var väldigt engagerad och stöttande under den här tiden vilket jag är tacksam för. Förstår att det kan ha varit tungt att va min vän under den här tiden.
Sen ett år känner jag att hon tagit avstånd från mig, vi ses max en gång per halvår, hon vill inte ses bara vi utan bjuder alltid med andra personer. Det är tydligt att hon tagit avstånd. Samtidigt skriver hon till mig med jämna mellanrum/ofta att hon saknar mig, vill ses och hitta på saker, vill fira min graviditet osv. Hon har bara ?så mycket? på jobb etc.
Jag förstår mig inte på de här dubbla budskapen men börjar bli trött på den här chattrelation med hjärtemojis och meddelanden om att hon vill ungås. Jag får ofta känslan av att hon tycker synd om mig, att hon fortsätter höra av sig pga dåligt samvete. Vi har hamnat oblans med varandra här men jag vet inte hur jag ska få henne att förstå att jag inte längre är i en kris och behöver medömkan. Jag avskyr känslan av att någon tycker synd om mig, jag vill umgås på lika villkor med människor som VILL inte pga dålig samvete.
Jag känner att den här chatt-vänskapen tar mycket energi av mig. Blir besviken på att hon säger en sak men ändå avbokar alla förslag på att ses osv.
Hon är konflikträdd och jag känner inte att det går att kommunicera det här rakt ut till henne. Ska jag låta vänskapen rinna ut i sanden, sluta ge någon respons på hennes meddelande och avveckla? Känns som det är det hon vill.
Eller borde jag nöja mig med att ha en väldigt ytlig vänskap och tänka att bättre höras på meddelande ibland än inte alls? Har ganska få vänner (föredrar få och nära) och är rädd om de jag har.