• Anonym (Vänskap)

    Avsluta med vän?

    Hej, 
    Har en vän sen tio år tillbaka som jag lärde känna via mitt ex. Vi har under åren gjort många roliga saker tillsammans, firat högtider och födelsedagar även om vi  inte varit varandras närmste. Vi har många gemensamma vänner via våra pojkvänner (numera mitt ex) och har även bekantat oss med varandras kompisar. Hon har varit en uppskattad vän även om hon inte är min närmaste.

    Sista tiden med mitt ex var kämpig då han mådde psykiskt dåligt och hade problem med droger, han betedde sig väldigt illa mot mig och jag gick igenom en stor kris och mycket sorg i samband med separationen. Det har tagit tid att bearbeta de tio år som vi levde tillsammans och nu tre år senare mår jag mycket bättre, känner igen mig själv igen, har blivit tryggare och gladare. Har träffat en ny, är gravid och ser verkligen framemot livet!

    Min vän var väldigt engagerad och stöttande under den här tiden vilket jag är tacksam för. Förstår att det kan ha varit tungt att va min vän under den här tiden. 


    Sen ett år känner jag att hon tagit avstånd från mig, vi ses max en gång per halvår, hon vill inte ses bara vi utan bjuder alltid med andra personer. Det är tydligt att hon tagit avstånd. Samtidigt skriver hon till mig med jämna mellanrum/ofta att hon saknar mig, vill ses och hitta på saker, vill fira min graviditet osv. Hon har bara ?så mycket? på jobb etc.

    Jag förstår mig inte på de här dubbla budskapen men börjar bli trött på den här chattrelation med hjärtemojis och meddelanden om att hon vill ungås. Jag får ofta känslan av att hon tycker synd om mig, att hon fortsätter höra av sig pga dåligt samvete. Vi har hamnat oblans med varandra här men jag vet inte hur jag ska få henne att förstå att jag inte längre är i en kris och behöver medömkan. Jag avskyr känslan av att någon tycker synd om mig, jag vill umgås på lika villkor med människor som VILL inte pga dålig samvete. 

    Jag känner att den här chatt-vänskapen tar mycket energi av mig. Blir besviken på att hon säger en sak men ändå avbokar alla förslag på att ses osv. 



    Hon är konflikträdd och jag känner inte att det går att kommunicera det här rakt ut till henne. Ska jag låta vänskapen rinna ut i sanden, sluta ge någon respons på hennes meddelande och avveckla? Känns som det är det hon vill.

    Eller borde jag nöja mig med att ha en väldigt ytlig vänskap och tänka att bättre höras på meddelande ibland än inte alls? Har ganska få vänner (föredrar få och nära) och är rädd om de jag har.

  • Svar på tråden Avsluta med vän?
  • Anonym (hej)

    Hon kanske bara HAR mycket på jobbet osv? Det är ganska vanligt att man ses mer och mer sällan när man blir äldre. Det behöver inte vara nåt fel på vänskapen för det.

  • Anonym (d)

    Är du sen på barnbollen så kan förklaringen ligga där.

    Liknande hände här, alla utom kompis X fick barn i unga år och har numera, om inte utflyttade så snudd på. De yngsta "barnen" är iaf myndiga.

    Och så kom X, runt 45 och var gravid.

    Visst gratulerade vi andra men i och med det så "passar" hon inte in i våra upptåg och äventyr längre.
    Ingen har någon större lust att umgås med någon med bebis med allt vad det innebär.

    Bara en tanke. 

  • Anonym (Lugnt)
    Anonym (Vänskap) skrev 2024-10-21 10:13:17 följande:
    Avsluta med vän?

    Hej, 
    Har en vän sen tio år tillbaka som jag lärde känna via mitt ex. Vi har under åren gjort många roliga saker tillsammans, firat högtider och födelsedagar även om vi  inte varit varandras närmste. Vi har många gemensamma vänner via våra pojkvänner (numera mitt ex) och har även bekantat oss med varandras kompisar. Hon har varit en uppskattad vän även om hon inte är min närmaste.

    Sista tiden med mitt ex var kämpig då han mådde psykiskt dåligt och hade problem med droger, han betedde sig väldigt illa mot mig och jag gick igenom en stor kris och mycket sorg i samband med separationen. Det har tagit tid att bearbeta de tio år som vi levde tillsammans och nu tre år senare mår jag mycket bättre, känner igen mig själv igen, har blivit tryggare och gladare. Har träffat en ny, är gravid och ser verkligen framemot livet!

    Min vän var väldigt engagerad och stöttande under den här tiden vilket jag är tacksam för. Förstår att det kan ha varit tungt att va min vän under den här tiden. 


    Sen ett år känner jag att hon tagit avstånd från mig, vi ses max en gång per halvår, hon vill inte ses bara vi utan bjuder alltid med andra personer. Det är tydligt att hon tagit avstånd. Samtidigt skriver hon till mig med jämna mellanrum/ofta att hon saknar mig, vill ses och hitta på saker, vill fira min graviditet osv. Hon har bara ?så mycket? på jobb etc.

    Jag förstår mig inte på de här dubbla budskapen men börjar bli trött på den här chattrelation med hjärtemojis och meddelanden om att hon vill ungås. Jag får ofta känslan av att hon tycker synd om mig, att hon fortsätter höra av sig pga dåligt samvete. Vi har hamnat oblans med varandra här men jag vet inte hur jag ska få henne att förstå att jag inte längre är i en kris och behöver medömkan. Jag avskyr känslan av att någon tycker synd om mig, jag vill umgås på lika villkor med människor som VILL inte pga dålig samvete. 

    Jag känner att den här chatt-vänskapen tar mycket energi av mig. Blir besviken på att hon säger en sak men ändå avbokar alla förslag på att ses osv. 


    Hon är konflikträdd och jag känner inte att det går att kommunicera det här rakt ut till henne. Ska jag låta vänskapen rinna ut i sanden, sluta ge någon respons på hennes meddelande och avveckla? Känns som det är det hon vill.

    Eller borde jag nöja mig med att ha en väldigt ytlig vänskap och tänka att bättre höras på meddelande ibland än inte alls? Har ganska få vänner (föredrar få och nära) och är rädd om de jag har.


    Ta det bara lugnt och minska ner på chatta det rejält.

    En bra regel med vänner är att man aldrig säger upp kontakten med vänner såvida det inte är fysiskt eller psykiskt misshandel inblandat. Man har bara vänskapsrelationerna mer eller mindre aktiva.

    De flesta vänskapsrelationer man har ska vara vilande. Kanske tas de upp, kanske inte.
  • Anonym (Vänskap)
    Anonym (f) skrev 2024-10-21 14:03:07 följande:

    mår din vän bra?


    Hon mår bra, har såklart också haft stunder då hon inte mått bra pga olika anledningar och jag skulle gärna funnits där för henne då. Men det är svårt om hon inte vill, och det respekterar jag såklart. Det gör dock att vår relation blir ännu i obalans, hon frågar/stöttar mig men öppnar sig inte alls och anförtror sig tillbaka. 
  • Anonym (Vänskap)
    Anonym (hej) skrev 2024-10-21 14:44:45 följande:

    Hon kanske bara HAR mycket på jobbet osv? Det är ganska vanligt att man ses mer och mer sällan när man blir äldre. Det behöver inte vara nåt fel på vänskapen för det.


    Så kan det såklart vara. Men är inte typen som vill ses och hänga jämt och jättelänge, en promenad eller en fika kan räcka en gång i kvartalet när man har mycket i livet. Vi är inte direkt äldre, vi är i tidiga 30 årsåldern, inga barn osv. Hon är ute på fest, aw och träffar massa vänner så det här är nog mer en fråga om prioritering.
  • Anonym (Vänskap)
    Anonym (d) skrev 2024-10-21 15:17:39 följande:

    Är du sen på barnbollen så kan förklaringen ligga där.

    Liknande hände här, alla utom kompis X fick barn i unga år och har numera, om inte utflyttade så snudd på. De yngsta "barnen" är iaf myndiga.

    Och så kom X, runt 45 och var gravid.

    Visst gratulerade vi andra men i och med det så "passar" hon inte in i våra upptåg och äventyr längre.
    Ingen har någon större lust att umgås med någon med bebis med allt vad det innebär.

    Bara en tanke. 


    Nej jag är inte sen på bollen, är i tidiga 30-års åldern och ingen av oss har några barn. Vi gör väl ish samma grejer på fritiden.

    Ang er vän som var sen på bollen förstår jag att man kan hamna i olika faser i livet. Men vill man hålla liv i en vänskap kan man kanske anpassa sig lite även om en inte har lust att umgås med någon som har bebis? Hon gjorde antagligen desamma för er när hon inte hade barn. 
  • Anonym (Vänskap)
    Anonym (Lugnt) skrev 2024-10-21 15:23:10 följande:
    Ta det bara lugnt och minska ner på chatta det rejält.

    En bra regel med vänner är att man aldrig säger upp kontakten med vänner såvida det inte är fysiskt eller psykiskt misshandel inblandat. Man har bara vänskapsrelationerna mer eller mindre aktiva.

    De flesta vänskapsrelationer man har ska vara vilande. Kanske tas de upp, kanske inte.
    Sant, de har du rätt i. Jag tänkte inte att jag skulle säga upp relationen, mer låta den rinna ut i sanden. Vill hon ses får hon själv ta initiativ och styra upp det.
  • Anonym (Lugnt)
    Anonym (Vänskap) skrev 2024-10-21 22:07:06 följande:
    Sant, de har du rätt i. Jag tänkte inte att jag skulle säga upp relationen, mer låta den rinna ut i sanden. Vill hon ses får hon själv ta initiativ och styra upp det.
    Bra tänkt! Det är så man ska göra.
  • Anonym (hej)
    Anonym (Vänskap) skrev 2024-10-21 21:44:16 följande:
    Så kan det såklart vara. Men är inte typen som vill ses och hänga jämt och jättelänge, en promenad eller en fika kan räcka en gång i kvartalet när man har mycket i livet. Vi är inte direkt äldre, vi är i tidiga 30 årsåldern, inga barn osv. Hon är ute på fest, aw och träffar massa vänner så det här är nog mer en fråga om prioritering.
    Om du är gravid så kanske hon inte tänker att fest och aw är sånt som passar att bjuda med dej på? Och sen kanske hon inte har så mycket energi till annat :) Vad jag menar är att utifrån din beskrivning så tolkar jag det inte som att det är personligt, eller att er vänskap är slut. 
  • Anonym (bättre prata)

    Jag tycker du ska uttrycka till din vän hur du känner. Att du tycker det känns som det aldrig finns tid att hänga längre.

    Att hålla på och låta saker rinna ut i sanden, det är ju redan det hon gör mot dig låter det som, och det tar ju energi av dig.

  • Anonym (d)
    Anonym (Vänskap) skrev 2024-10-21 21:56:05 följande:
    Nej jag är inte sen på bollen, är i tidiga 30-års åldern och ingen av oss har några barn. Vi gör väl ish samma grejer på fritiden.

    Ang er vän som var sen på bollen förstår jag att man kan hamna i olika faser i livet. Men vill man hålla liv i en vänskap kan man kanske anpassa sig lite även om en inte har lust att umgås med någon som har bebis? Hon gjorde antagligen desamma för er när hon inte hade barn. 
    Med tanke på att "barnen" är mellan 18 och 30 så är det kanske inte jättekonstigt att vi inte kände henne då.

    Vi är SÅ färdiga med barn så vi lät det rinna ut i sanden.
Svar på tråden Avsluta med vän?