Varför får kvinnor hjälp med sin manlighet, men inte män?

Lol.
Vilken lala-värld lever du i?
Gratis tamponger? 
Har aldrig fått och känner inte en enda som får det som en självklarhet.
Kontinueliga gynekologbesök? Har aldrig kallats till något gynekologbesök utan fått kämpa med att hitta tider eftersom kliniker läggs ner (och då bor jag i storstadsområde). 
Sjukskriven pga pms och mens???? Jag har lidit av extrema menstruationer sedan tonåren där jag blöder igenom dubbla skydd på 20 minuter och drabbats av pinsamma situationer, extem värk, järnbrist och förlamande trötthet som månatlig vardag.
Aldrig mötts av annat än käcka eller nedlåtande kommentarer och järntabletter av vården trots att forskning numera har visat att mensvärk är att likställa med värk vid hjärtinfarkt. 
Klimakteriet har för övrigt varit ett extremt underprioriterat område ända sedan tidernas begynnelse.
Först nu man ens börjat lyfta det.

Du vet inget om hur vana kvinnor är att ställa frågor kring detta. Många är vana att kvinnoproblem bortkollras med att det är naturligt och vågar inte ens fråga Som graviditetsproblem och förlossningskador. Kvinnor har framfall och kissar på sig så fort de nyser och får veta att det är ju såååå vanligt. Sen händer inget.
Vi får kämpa med att få hjälp.

Och det är väl bra att man kämpar för det, med tanke på att en stor del av kvinnorna i arbetsför ålder menstruerar och att 62% av kvinnorna i en undersökning uppgav att de oväntat fått mens på jobbet.

Det är ju dock fortfarande en låg andel som faktiskt erbjuder det. 2022 var det endast 7% som hade tillgång till detta.
Så att beskriva det som något kvinnor får som en självklarhet (ditt ordval) blir då ganska märkligt när 93% inte får det.
Om bara 7% av alla män hade tillgång till något motsvarande kroppsligt (som är lika vanligt som menstruation)  skulle du då definiera det som att det är en självklarhet att män har tillgång?

Att lida av testosteronbrist drabbar ungefär 2% av män, (stiger till 5% efter 60 år). Även om det är svårt för de drabbade så är det en liten andel i sammanhanget. Och som någon skrev så går det att testa och behandla ganska enkelt

Självklart ska de som är drabbade få hjälp men att ställa detta mot menstruation och klimakteriet etc som i princip alla kvinnor behöver hantera blir ganska märkligt. Inga enkla behandlingar där inte.
Hur ofta möts vi inte av bemötande att det är naturligt och något vi bara får leva med (trots att vi blöder som stuckna grisar, har hela underlivet hängande ut genom öppningen, inte kan bajsa utan att sticka in fingrar och hjälpa till, inte känner nåt vid sex och kissar på oss så fort vi skrattar)

Jag kan förstå att det kan kännas svårt att prata om ex testosteronbrist och jag tycker det är jättebra om man börjar lyfta det, precis som annat som kan vara svårt att prata om som man, såsom bristande sexlust, potensproblem och psykisk ohälsa. Och det behövs alltid mer kunskap.

MEN det betyder inte att man behöver bagatellisera och osynliggöra det som kvinnor går igenom och hur mycket mer som behöver göras inom det området. Att man lyfter detta betyder inte att det är färdigt och inte behövs jobbas med mer.

Som jag skrev så ifrågasätter jag starkt din beskrivning av hur vi kvinnor har det, känner inte igen mig alls i den.

Allt är ju relativt.
Många har i lärarrummet eller hos elevhälsan.
Känner inte många tonåringar som vill knacka på hos lärarna med blodet sipprande mellan benen...