Ni som har sjukersättning, hur står ni ut?

Först undrar jag ju vilken jävla loser det är som satt tumme ned på ditt inlägg - och ffa: varför???

Hursomhelst, jag har 50 % sjukersättning, så det är ju kanske inte jämförbart, eftersom jag ändå jobbar halvtid (och jag tolkar det som att du har 100 % sjukersättning?) men mitt jobb är i sig ganska isolerat (jag jobbar helt hemifrån), så lite samma är det ju ändå. Personligen tycker jag dock att det är skönt; jag blir väldigt fort trött av för mkt stimuli, så att bara ha begränsad kontakt med andra, och då på mina villkor/när jag känner att jag orkar är väldigt skönt tycker jag. 

Jag tycker verkligen inte att du ska känna dig som ett missfoster! Att man bedöms inte kunna jobba beror ju aldrig på vare sig bristande kompetens lr intelligens, och inte heller på lathet/ovilja att jobba (även om många tycks tro det - de skulle bara veta hur hårda kraven är för att man ska beviljas sjukersättning...). Nu vet jag ju inte anledningen till att du har sjukersättning, men orkar/kan du ta dig för något litet varje dag? Har du inga vänner/närstående som du kan träffa? Kan du volontärjobba nån timme här och där? Kanske skaffa ett husdjur? Gå med i en stickningsklubb (där man alltså ses ett par timmar lite då och då o sitter o stickar o pratar? Baka bröd och dela ut till tiggare - då gör du nåt väldigt meningsfullt samtidigt som du får träffa alla möjliga roliga, intressanta människor med helt andra erfarenheter än du själv. Etc etc. Slutligen: bara för att du har sjukersättning innebär det så klart inte att ingen kommer att vilja dejta lr ha ett förhållande med dig. Om någon skulle rata dig av den anledningen är hen ändå inget att ha.

Ja, och om världen var full av folk som FreddieK vore det en fin plats i stället för som den är nu, med en massa människor som skriver såna här saker.

Förstår du på fullaste allvar inte själv vad det obehagliga med ditt inlägg var? Om du nu verkligen inte förstår det får jag väl förtydliga: det var alltså inte i sig att dv inte är en anställningsform i vanlig bemärkelse (vilket FreddieK för övrigt själv modifierade), utan att du kände ett behov av att tillrättavisa och trycka ned. (Sen har naturligtvis inte den exakta definitionen av dv med vare sig tråden eller Freddies poäng att göra heller.)

Exakt så.

Och? På vilket sätt är det relevant i sammanhanget? På vilket sätt tillförde "personen" något konstruktivt till tråden?

Det är väldigt hårda krav nuförtiden - ja. Däremot tror jag inte att det är begränsat till vissa specifika diagnoser, utan det "räcker" med att bevisa att det står bortom allt rimligt tvivel att personen aldrig kommer att kunna arbeta i någon anställning i den utsträckning det gäller. Bevisföringen ligger i (ofta många, många års) misslyckade försök att lösa problemet med anpassade arbetsuppgifter, andra jobb, etc + läkarundersökningar och ingående aktivitetsförmågeutredningar med psykolog, läkare, arbetsterapeut etc.

Fast det är ju precis det som är grejen - det var aldrig det som var frågan. Att dra upp den exakta definitionen av dv i den här tråden är precis lika irrelevant som att påpeka att någon har stavat fel i ett inlägg där varken det specifika inlägget eller tråden i sin helhet handlar om något som har att göra med stavning. Det enda sådana inlägg syftar till är att trycka ned andra människor.

Att skriva något som är sant betyder inte att man vill trycka ned, nej. Att däremot skriva något som är nedlåtande - speciellt om det handlar om något för ämnet helt ovidkommande - betyder med absolut största sannolikhet att man vill trycka ned, helt oberoende av om det är sant eller inte. Enda undantaget är om man har autism eller liknande - om detta är anledningen till att "B" uttryckte sig som hen gjorde är det förstås en helt annan situation. Men om B (och ni som hållit med B) inte har någon form av diagnos så är det bara obehagligt. Och att många av oss tycker att det är ett förkastligt beteende har ingenting med lättkränkthet att göra (som du antydde i ett annat inlägg); det har att göra med normal empati och omtanke om andra människor, såväl som med vanligt hederligt hyfs. Kort sagt: att påpeka saker som är (i) sårande och förminskande, och (ii) helt irrelevanta i sammanhanget anses som ett socialt oacceptabelt beteende av alla människor med någon form av normalt hyfs - inte bara av människor somärlättkränkta. Och det gäller helt oavsett om påpekandena tekniskt sett är sanna eller inte.

Fast ... om man kan jobba så varken får man eller ska få sjukersättning. Om du har fått det trots att du kan jobba är det nåt som blivit väldigt fel i processen; med tanke på hur lång processen är, och hur många och hårda kriterier man måste uppfylla, undrar jag verkligen hur det gick till. Såvida du inte är extremt duktig på att ljuga konsekvent och bete dig konsekvent missledande under hela utredningen, och det undrar jag om någon är kapabel till.

Känns ärligt talat mer som att du inte alls har sjukersättning, utan bara hittar på, i syfte att förstärka bilden av folk m sjukersättning som lata snyltare ...