Noll spermier...

Hej, 

Hoppar in i tråden. Kanske kan vi följas åt då jag och min sambo är på samma resa som ni. Förstår med andra ord helt vad ni går igenom ❤️

I februari var vi på vårt första besök för att få fertilitetsutredning. Någon gång i april fick vi också det fruktansvärda ordet Azoospermi kastat i ansiktet när vi var på vårt sista besök i utredningen. Minns att vi båda satt helt knäpptysta och tankarna bara snurrade. Hade aldrig haft en tanke på att det här ens var en möjlig förklaring. Trodde hela tiden att det var mig det var ?fel? på. 

Min sambo fick därefter gå vidare med fysisk undersökning, vilken såg bra ut, samt hormonprover och kromosomanalys/y-deletion. Provresultaten drog ut på tiden och vi fick veta först nu i början av oktober att allt såg bra ut även där. Vi blev ändå lite förhoppningsfulla efter detta då det kan tyda på att en produktion finns, men vår läkare tog oss snabbt ned på jorden igen och menade på att man inte kan anta att det varken finns eller inte finns spermier där inne. Hade önskat att han var lite mer positiv i ett så känsligt läge.. Tycker vi hela tiden blir lämnade med massa frågetecken och får själva famla runt i blindo för att försöka förstå vår situation. 

Nåväl, vi är nu remitterade till Reproduktionsmedicin på Karolinska och väntar på att få remissen bedömd. Detta ska tydligen ta 8 veckor. Därefter är allt bara oklart. Jag tror jag står i kö för IVF/ICSI och min sambo ska vid sidan av få göra någon sorts biopsi. Väntetiderna verkar röra sig om minst 8 månader för detta, helt fruktansvärt! Bör inte vårdgarantin om 3 månader gälla här? Tänk om de inte hittar något hos honom? Jag har bearbetat tanken om donation och det är absolut något jag vill göra i värsta fall. Men där säger min sambo nej. Jag går sönder. Vad innebär detta för oss egentligen? Nu går vi alltså och väntar i kanske ett år på en ?behandling? som kan leda till att vi behöver gå skilda vägar? Jag går hos en psykolog för mig själv men har äve kontaktat en kurator åt oss så så länge som vi ska träffa för första gången om någon vecka, för jag vet inte hur vi ska klara av vardagen de kommande månaderna med det här mörka molnet som hänger över oss hela tiden. 💔