8:e försöket för ett första barn. Ett tidigt missfall i augusti och ett par månader med oklar ÄL. Nu har jag lyckats testa och fått ett klart positivt ÄL-test denna månad.
BIM den 22:a november och jag vill verkligen att det ska ta sig denna gång. ❤️
Jag ser två streck/tycker att det är positivt! Grattis!
Nu behöver jag också prata av mig, haha. Jag har som sagt försökt aktivt med min partner sedan i våras med ett missfall i augusti. Trodde att det var klappat och klart när jag fått ett plus, så jag blev så ledsen när jag började blöda ordentligt i vecka 5+4. Tänker ibland på var jag hade varit i graviditeten idag om det inte hade avslutats.
Sedan dess har det inte känts likadant att försöka. Hoppades att det skulle ta sig på första försöker efter missfallet, men sedan dess har både motivation och hopp dalat för varje cykel. Förra månaden passade jag på att bråka med min partner i samband med ÄL, då blev det inte ens ett halvhjärtat försök.
Jag vet att jag inbillar mig saker och läser in saker i symptom som inte kanske egentligen betyder något - men denna gång hoppas och vill jag att det ska ha tagit sig så det värker. Är på ÄL +3 så på toook för tidigt för att ha symptom (mår dessutom illa och har ont i samband med ÄL), men det känns som att jag är ?tung? i livmodern på något sätt. Om det tar sig denna månad kommer bebis troligtvis att födas samma månad som jag och min partner har födelsedagar. Blir det så kommer det att kännas menat på något sätt? Men blir det inte kommer jag att bli så otroligt besviken. Jag tar det inte med ro längre, vilket också stressar mig då stress tydligen kan göra förutsättningarna ännu sämre. Gah!
Åh, beklagar missfallen. ❤️ Och tack för ditt svar! Önskar ingen annan olyckan, men det känns också bra att inte vara ensam i det. Jag pratar så klart med min partner, men välgrundat eller inte känns det som att det är min kropp som inte samarbetar. Och då är det på något konstigt sätt också någon form av skuld och skam - utöver stressen. Jag har inte varit mitt bästa jag sedan missfallet, har nästan stängt av lite. Som att jag uthärdar dagarna fram till ytterligare ett plus. Och återigen - nu har jag testat att plussa och fått förstå att det inte är någon garant.
Måste nog jobba mer på acceptans. Att man får vara glad över det som varit och det som går vägen, sörja det som är jobbigt men också försöka ha tillförsikt. Låter klokt att du testar att ge kroppen så bra förutsättningar som möjligt. I mitt fall tror jag att jag bara behöver försöka tro att det är möjligt och ta det med ro - annars blir resan mot en bebis (lång eller kort) bara påfrestande och jobbig. Livet tar inte paus, det ska levas även i väntan på väntans tider. ❤️
Jag har också BIM 22/11. Testade negativt i lördags på ÄL +8.
Har mått dåligt ända sedan ÄL med illamående till och från och en tyngdkänsla i livmodern, det var en rejäl hormonskju denna cykel. Vågar inte tro att det tagit sig, men hoppas ändå!
Hej!
hur går det för er som har BIM nu i veckan? ☺️ hur mår ni?
jag har BIM 22/11
Blanka test 21/11 & 22/11 på morgonen för BIM. Mensen kom sent igårkväll precis enligt tidsplan. Kände det på mig, har inte haft annat än PMS-symptomen, bla extremt mycket finnar nu de senaste dagarna.
Tror att jag tar en paus från det här ett tag. Mår så jävla dåligt av att försöka och inte lyckas, att jag behöver fokusera på något annat i ett par månader.