fight-or flight?

Utifrån vad du skriver är det ju inte jobbet du är rädd för utan din reaktion har ditt ursprung i något annat. Bär du på ett trauma, dvs. har du tidigare varit med om något där du upplevde fara och stress som du inte kunde hantera? Att försöka droga bort symptomen lär inte hjälpa i långa loppet.

Får du det att inte begränsa dig med hjälp av medicin så tycker jag att du ska fortsätta ta den. Du kanske har en ångest över att 'behöva ta något som du inte känner att andra behöver'? Den känslan borde du kunna lära dig att hantera och acceptera medicineringen. Du skulle ju inte få medicinen utskriven om du inte behövde den.

Varje dag det går bra på jobbet och panikkänslorna inte kommer så kanske du skulle blunda och känna (på riktigt) en uppskattning över ron du känt på jobbet. (Alltså inte i formuleringen "jag är glad att jag inte fick en panikattack") mer göra en inre observation om allt som var positivt. Så riggar du om hjärnan och kapar hjärnans byggda motorväg till panikkänsla.

Känner igen mig mycket i det du skriver. Och söker liknande svar. Man kan ju tycka att det borde släppa efter ett tag. Lite som kbt, man utsätter sig för det trots rädslor och att det bör bli lättare med tiden? 
Försöker själv lista ut vad det är som sker i hjärnan när jag blir sådär uppstressad och orolig. 
Hoppas du får bra svar!! Och bra kämpat trots allt! 

Jag hade Lerigian ett tag mot min ångest, men den mådde jag bara dåligt av. Folk säger till mig att man ska göra saker man får ångest för för att se att det inte borde ge ångest, men det låter bara dumt. Min strategi är att försöka undvika det jag får ångest för så mycket jag bara kan.

Jag tycker du ska söka hjälp att få verktygen att övervinna dina rädslor och ta reda på varför du är så rädd. Tabletter i all ära men dom dämpar ju bara symtomen och orsaken finns kvar.

Dricker du kaffe? I så fall sluta upp med det. Det ökar adrenalinet i kroppen. (fight or flight) och gör så att du åker upp i hjärnan och vips så ska du Tänka. 

Tänka är förövrigt ett annat steg du kan sluta göra för att bli av med de här känslorna, men det känns som lite stort steg.