Blivit orosanmäld

Blivit orosanmäld

Jag har ett barn som är 9år som ofta är sjuk, hon är känslig och skolan har klaga på detta. det har alltså varit många diskussioner etc, om problemet. Jag skickade därför bilder till rektorn på mitt sjuka barn, även bilder från sjukhus som bevis och fråga om han tycker att mitt barn borde gå till skolan. Det här gjorde alltså att jag blev anmäld. Är det bara jag som inte förstår hur det kan vara skäl till oro??

De har massa papper på att barnet inte är frisk och jag tror inte att de tvivlar på det. Kanske tror att jag överdriver lite och håller barnet hemma i onödan, därav bilderna 

Det räcker uppenbarligen inte 

Barnet går ju inte till läkaren varje gång. Det är en sjukdom barnet har som gör henne känslig. Vilket skolan har papper på. 

Med tanke på bilder på sjuka barn så har för övrigt till och med Familjeliv nyligen publicerat bild på E-Types barn när hon var på sjukhus...

En tanke jag har är att det i allmänhet krävs fler sunda vuxna i skolan som kan hantera enkla saker (t ex små konflikter) och avlasta lärarna. Då får lärarna större utrymme att göra det de främst är utbildade till. 

Mina barn har haft turen att det ofta funnits en resurs i deras klasser som har engagerat sig i ordningen i hela klassen. Tror inte att resurserna har några avancerade pedagogiska utbildningar utan de är bara bra och vanliga vuxna människor. 

Precis som jag känner, den bilden kommer att finnas på nätet för evigt. Speciellt med tanke på vilka föräldrarna är.
Nästan lika illa som att just denna sajt publicerade det, hur tänkte de där?

Man kanske inte ska göra dokumentärer och liknande som riskerar att lämna ut minderåriga som inte kan ge samtycke eller avböja medverkan.

Om man vill göra en dokumentär om ett barn med cancer (varför?) så kanske man ska göra det så att barnet själv är så lite synligt som möjligt. Och en dylik dokumentär vore ju egentligen rimligas om den var på en mer allmän nivå, tex "kritik mot cancervård", "utveckling inom cancervård", inte "Siri 4 år ska filmas i sina känsligaste stunder och kablas ut till allmän beskådan". Eller att Siri som vuxen kan välja själv om hon vill berätta om sina upplevelser som barn. 

Vilket skulle syftet vara att göra tex en dokumentär om ett barn?

Jo, men man måste ju alltid fundera över vinsten med syftet kontra kostanden för dem som är med.

Nog kan man belysa såna saker utan att lämna ut ett enskilt barn som inte kan samtycka till vare sig det ena eller det andra? Personliga exempel kan läggas fram utan att personen ifråga är med i bild, eller spelas av en skådespelare.

Tror vi kommer att se mycket mer av såna här frågor när alla barn som exploateras i sociala medier växer upp och ställer sina föräldrar och andra till svars. 

Att du har sett något betyder väl inte att det är rätt eller bra för det?

Min poäng är att oavsett syftet så kan barnet inte ge samtycke och har heller ingen möjlighet att överblicka konsekvenserna av att ara med i en dokumentär, läggas ut på sociala medier eller liknande. Och därför bör vuxenvärlden vara mycket eftertänksamma innan man utsätter ett barn för det. Och det gäller såklart även barn från andra länder. 

För barnet är det inte alls säkert att det är skillnad på att lämnas ut i en dokumentär eller om bilder mailas till en rektor. Ingen vet ju heller vad rektorn kan tänkas göra med bilderna. 

Personligen kan jag tycka att ditt behov av spännande dokumentärer inte övertrumfar att barns rätt till integritet respekteras. 

Och vad socialtjänsten kommer fram till i det här ärendet kan nog varken du eller jag veta. Vi kan inte heller veta vad det var som föranledde anmälan. 

Okej, du tycker inte att det är spännande, fel ordval. Men ditt behov att att bli engagerad av personliga historier kan inte vara viktigare än ett barns rätt till integritet. 

Jo, fast jag menar att det spelar ingen roll om något är positivt för den som tittar, om det drabbar den som porträtteras negativt. Någons behov av intressant dokumentär övergår inte någon annans rätt till att inte bli skildrad i en dokumentär. Och i synnerhet om den som skildras är ett barn som inte kan ge samtycke till att skildras i dokumentären.

Tex om du blev filmad inneliggande på psyket, oförmögen att säga ja eller nej till att filmas och läggas ut i TV. Är det okej då bara för att de är intresseväckande och ökar medvetenheten i ett ämne för den som tittar?

Och sen undrar jag om du verkligen tycker att du kan du prata för gemene man? Du får väl prata för dig själv. För jag är väl också gemene man, och jag tycker inte som du.