Olika pappor - sämre mamma?

Nej.Men jobbigt med all samarbete (om det nu finns)med alla papporna.Honpas dom är snälla.

När du är förälder ska barnen vara din främsta prioritering. Det betyder att du inte kan inleda relationer utan att tänka igenom konsekvenserna för barnen. Det har du uppenbarligen inte gjort. 

Du kan vara en kärleksfull mamma ändå men du brister i det avseendet och det är en grundläggande del av föräldraskapet. 

Jag är själv ensamstående och vet att det kan vara tufft ibland men jag valde att skaffa barn och då kan jag inte bara tänka på mig själv och mina behov.  

Men allvarligt, du inser inte att du snöar in dig på en enda sak, och missar alla andra saker "Mia" tar upp (som f.ö. är högst relevanta)?

På sätt och vis, ja.

Dels visar det ju att du släpper in nya män/relationer i barnens liv konstant, och det tycker jag är något man ska vara försiktig med.

Dels så kommer barnen få det väldigt ojämnt i hur deras pappor engagerar sig. Någon har kanske en vv-pappa, en annan helgpappa, någon har en pappa som inte bryr sig, en annan blir överöst med presenter osv.

Jag tycker inte det är fel att ha barn med olika pappor men just vad det tillför är ju något man bör tänka över. Inte bara skaffa en ny gullig bebis i varje ny relation. Vissa av dina barn kanske verkligen gillade någon av männen men så är den mannen pappa till syskonet, som får träffa sin pappa, men det andra barnet är utkastat ur den mannens liv osv.

Man bör tänka efter innan man låter barn skapa relationer med månniskor som försvinner efter några år.

Ja, definitivt.

Låta sina barn gå igenom FEM separationer (de flesta skulle tycka att EN är tuff nog), skaffa nya barn med nya karlar som byts ut som om de vore underkläder, en ny familjekonstellation vartannat år och som slits upp om vartannat, syskon som lever under samma tak men har olika familjer vid sidan av och inte får växa upp under rättvisa förhållanden... som om inte sju barn skulle kunna vara problematiskt nog med en och samma man (brist på tid och pengar, storasyskon som blir extraföräldrar åt de små etc).

Snudd på barnmisshandel att sätta dem till världen under såna omständigheter.

Hur tätt är det mellan barnen, TS?

Det tyder på att du har ett väldigt dåligt omdöme och får mig att undra inom vilka fler områden du har det.

Inte sämre mamma, men som partner däremot. Jag hade vänt och sprungit för livet, för så många ungar och pappor blir en jäkla sörja. Inget jag skulle utsätta mig för.

Man kan tänka sig att dina adopterade barn är från familjesituationer som liknar den hos TS...

Jag har inte läst hela tråden men du kan vara en fantastisk mamma oavsett hur många du har barn med, det har väl inget samband?!
Men det är klart att du avviker från normen och att många anser att den som har barn med 5 olika fäder är impulsiv är ju inte så konstigt. Sen hoppas jag verkligen att alla har samma åsikt om en man i samma sits 

Jag kan personligen tycka att det är skillnad på om man har 7 barn inom loppet av lika många år eller att man var 15 när första barnet föddes och 40 när sista barnet föddes.

Ursäkta, men tänkte du verkligen igenom det där? Liknar du de traumatiserade, misshandlade och försummade barn som hamnar i familjehem med barn i familjer som ts beskriver? Wow.

Jag har själv jobbat på familjehem och en stor del av de barn som placeras där kommer från familjer där det funnits väldigt många olika pappor i bilden och separationer och flyttar om vartannat. Det är ofta så försummelse och trauma startar, i otrygga och röriga förhållanden i tidig barndom. Så ja, jag inte bara liknar det vid det. Jag vet att det ofta kan vara så.

Sämre mamma behöver du inte vara. Definitionsfråga. 
Men sämre omdömme har du, och ger barnen en otrygg uppväxt. 
De flesta tycker det är jobbigt med en separation där man sen måste samspela med pappan. Det är jobbigt för barnen med syskon som kommer och går, och har flera hem. Men sen här har vi liksom 5 såna män och en helt bunt med barn som skickas hej vilt mellan olika hem. 

Dessutom över till en annan sak. Hade under uppväxten många vänner som kom från stora familjer. Alla hatade det. Och har nu i dagsläget som vuxna endast ett barn. Det kommer ändå från en som alltid drömt om en stor familj. Men inte till bekostnad av relationer och leva i en familj där syskonen mellan varandra hatar sitt hem. 
Barnen som kom från familjer såna som din tog aldrig hem kompisar och skämdes. Det var för rörigt och stökigt. 
Ska barn verkligen känna så i sitt egna hem? 

I grundskolan minns jag hur det kom ut att en flicka hade 4 syskon, och dessa barn hade alla olika pappor. 
Detta barn vart så mobbat att hon till slut bytte skola! 
Och hon vart mobbad just av den anledningen.  Hon kom från ett hem där hennes mamma kallades leder mellan barnen. Och som alla syskonen ärvde kläder efter varandra. 

Det var hemskt för denna flicka. Till slut vägrade hon komma till skolan så hennes mamma fick placera henne i en helt ny skola. 
Hemskt! Barnet har noll ansvar i detta. Ni vuxna skapar deras tillvaro. 

Det där har jag sett också. En släkting till mig har 7 barn med 5 pappor. Flera barn har flyttat ifrån henne av olika anledningar,cett.av barnen har gjort flera självmordsförsök. Socialen har vart inblandad flera gånger. Varje gång socialen blir inblandad flyttar hon till ny kommun. Tycker så fruktansvärt synd om hennes barn först leva i misär, sen när.räddningen är nära så rycks dom bort från den pyttelilla trygghet de har (skola och kompisar) för att flytta till ny kommun. Jag tror barnen mår skit och skulle faktiskt vara förvånad om alla överlever i vuxen ålder. 

Gratis Svensk Sexdejting - findmy.re/ladydiva

Är det en släkting, liksom då även barnen är din släkt, så kanske du kan göra en liten insats för dina släktingar?