Vi sviker våra barn redan i förskolan.

Tror inte förskolan är problemet. "Sänka" lönerna för arbetaryrken och göra det enklare att bli en arbetare. Göra skillnaderna mellan arbetare/ låglöneyrken större.

Varför? För att alla behöver incitament. Vissa vill ha ett enklare liv, både vad gäller studier och stress, vissa vill ha det ekonomiska incitamentet.

Alla har inte förutsättningar att bli "allt" Det ska inte betraktas som en insats av ett samhälle att sätta en skoltrött tonåring i jobbpraktik. Det borde uppfattas som något eftersträvansvärt av arbetsgivare att ha lärlingar. Någon borde kunna bli en yrkesarbetare i 16-års åldern. Det borde inte uppfattas som ett problem med stödinsatser.

Tycker också att befolkningen blir mindre ansvarstagande. Om en människa känner sig olyckligt eller misslyckad så skylls det på allt annat runtomkring. Det ska påstås vara förskolans, föräldrarnas, "samhället" eller varför inte invandrarna? Personen själv betraktar sig som ett offer och oförmögen till någonting.

Ansvarstagandet behöver flyttas tillbaka till individen, och då behöver vi skapa incitament, det ska inte vara så enkelt, uppfostran ska inte heller vara enkelt. Ligger en unge och gråter på marken i affären så ska den naturligtvis inte få godiset den vill ha. Vill någon ha ett yrke med hög lön så måste den anstränga sig också. Inte som nu när någon kan få en hög lön relativt enkelt och okvalificerat.

Det är något snett när föräldrar följer med sina barn till arbetsintervjuer. Det är inte förskolans fel. Det råder en infantilisering i samhället.