Vad gör de vid en socutredning?

Nu är det visserligen tio år sedan vi drogs in i detta helvete, kanske saker och ting har ändrats sedan dess men jag ska besvara efter det jag har upplevt.

Anser de att ni inte behöver någon insats så avslutas allt och ni är av med dem.

De frågar ut en om i stort sett allt, intressen, umgängeskrets, alkoholvanor... allt. 

Vi fick hembesök utan att det fanns oro för barnets säkerhet. Det i anmälan hade inget om oss som föräldrar att göra utan barnets beteende. De mer eller mindre besiktade hela vårt hem, speciellt barnets rum. Som privatdetektiver nästan fast utan förstorningsglas.

Några läkarjournaler läste de inte, vare sig föräldrars eller barns.

De frågade om de fick kontakta vissa personer men jag sa nej och då gjorde de inte det. ÄVen om de försökte övertala mig att säga ja.
Skolan kontaktes dock, både lärares och rektors namn finns i utredningen.

Kortfattat så gjorde soc en utredning pga barnets psykiska ohälsa och höga skolfrånvaro. 

Soc hade samtal med barnet, mig(mamman) samt barnets pappa. Sedan hade vi ett SIP-möte med soc, skolan och bup. Skolan gjorde flera anpassningar som gjorde att barnet delvis är tillbaka i skolan. Soc lade ned utredningen.

Nej, det tog inte slut snabbt. Vi hade de i hasorna i flera år. Ju mer de höll på desto värre blev det för barnet. Barnet var lite äldre så korsförhördes också av soc, och triggade det destruktiva beteende SÅ mycket. Vilket jag sa till dem men det viftade de bara bort.
De försökte tvinga på barnet "behandlingar" som varje gång slutade med att de ringde och sa att jag fick hämta barnet när jag knappt ens hunnit av parkeringen.

De inbillade sig att jag skulle gå någon föräldrarutbildning, när jag sedan tidigare har flera barn som inte haft något med soc att göra.  Det gjorde jag inte.
Ibland verkar det som att de hittar på en massa skit bara för att utöva makt, samt förnedra människor de är där för att hjälpa. 

Att ni har lite renoveringskaos är nog inget problem, det har jag svårt att tro. Mitt hem var inte heller pedantiskt men visst gjorde jag i ordning. Vi bodde i lägenhet med en hund i familjen. Haha, soctanterna vågade knappt gå in när de fick se min gigantiska jättehund! Det var rätt kul mitt i eländet.

Jag har hört på radio att soc ska få samköra olika register, men tror inte att det ingår läkarjournaler där. Det var nog främst polisen och FK som det gällde.

Inleder de ingen utredning så blir det bara ett möte.

En ska ska du veta, allt soc skriver i sina utredningar stämmer inte alltid. Vi har så här många år efter detta läst utredningarna tillsammans, barnet och jag, och det är mycket som inte alls har hänt eller är verklighetsförankrat på något vis.

Skriv aldrig under något utan att lusläsa varje, varje bokstav de skrivit. För gör du det så blir det automatiskt en sanning i förlängningen.

Allmänt gällande socialtjänsten så är det bra att komma ihåg att missnöjda människor brukar höras mest (på nätet). De som har fått bra hjälp har nog inte samma behov av att diskutera det. Har man något problem hemma har de tjänster som t ex föräldrastöd, boendestöd och avlastning att erbjuda. 

Jag undrar om du har missuppfattat något. Det låter jättekonstigt att de redan bestämt sig för att starta en utredning, när den enda information de har nu är en orosanmälan från en granne.

Har grannen utgett sig för att ha en väldigt nära relation till er på något vis, eller varför låter de annars hens ord väga så tungt?

Acceptera och respektera soc-tanterna, de gör bara sitt jobb. Var lugn och saklig i vad saken gäller. Inte brusa upp, eller börja anklaga dem för att bedriva häxjakt osv. Var öppen för att ta emot hjälp. Typ något sådant så går det säkert bra.

Tror du har missförstått. Det är nog ett bedömningssamtal ni ska på. De allra flesta läggs ner efter det. Utredning startar enbart om soc gör bedömningen att det behövs. Som lärare i utsatt område har jag genom många år sett många fall. Jag kan nog inte erinra mig mer än ett fall där utredning enligt mitt tycke var obefogad. Men många fall som lagts ner efter första bedömningssamtalet som verkligen hade behövt utredas. Kom ihåg att det inte handlar om att det ska vara perfekt för barnen. Det handlar om att det ska vara drägligt. Det är när det inte är det som stöd och hjälp behövs. 

Hej! 
Jag lider verkligen med er. Min familj har varit med om samma sak som dig. Vi hade dock turen att den här grannen är ökänd för de här anonyma anmälningarna, bor på en liten ort. 
Vi fick lov att komma på ett möte med sekreteraren förstod direkt när vi berättade vem vår granne var och att vi dagarna innan blivit påhoppade av grannen och förstod, att nu är det vår tur att vi anmälda. 
Sekreteraren tog alltså en träff med oss alla och sen fick vi vänta medan han pratade med bara barnen. Han tog sen med sig allt till sin chef som beslutade att inte starta en utredning. 
1 år senare blev min man påhoppad av grannen igen och precis som innan så blev vi anmälda. 
Den här gången ringde sekreteraren och tog ett telefonsamtal med min man och mig och hans chef beslutade sen för att inte göra fler åtgärder. 

Hoppas att det går bra för er och inte blir så invecklat. Det är sårande och kränkande och väldigt obehagligt att bli anmäld helt utan grunder.
Kram till er.