Lättare och roligare ensam?
Hej,
Man 45+, fru samma ålder, 2 barn, 9 och 11.
Går bra i skolan för barnen, har varit vissa svårigheter som överkommits.
Idrottar och spelar musik.
Vi jobbar heltid, bor i hus etc.
Frågan är alltså varför känner jag det som en enorm lättnad när min fru är bortrest och jag är ensam med barnen?
Som att jag inte saknar henne. Allt flyter mycket bättre, jag har lättare att få kontakt med barnen, alla kan slappna av mer pga att stressen hon sprider omkring sig inte finns.
Det är lättare att vara spontan och träffa vänner, eller bara vara hemma och chilla utan att hon springer omkring och hetsar på med olika saker.
Kort sagt, det är skönare och känns lättare när hon är ute ur bilden trots att det borde bli mer hushållsarbete så känns det inte så, utan tvärtom så blir det lättare att hinna med mer när hon är borta.
Är det så för alla eller är det något som inte stämmer?
Liknar det jag kände efter jag separerade.
Livet blev så mycket lättare. Trots att det var en vuxen mindre och jag borde fått ett tyngre ansvar så blev det tvärtom.
Mindre att städa eftersom exet och hans barn flyttat ut.
Mindre skräp överallt, mindre att störa mig på, mindre att tjata om.
Nu blir hemmet inte lika stökigt. Det gemensamma barnet städar upp efter sig när jag ber om det, pappan fick aldrig nåt av barnen att städa utan jag fick tjata och plocka.
Jag blir inte lika irriterad för nu är det ingen här som säger att han ska göra saker men inte gör det. Färre störningsmoment.