Lättare och roligare ensam?

Tycker att det är rätt tydligt i ditt inlägg att det finns ett problem och vad problemet är. Du upplever att hon sprider stress omkring sig och den påverkar dig negativt.

Gör du allt som brukar göras när du är ensam eller hoppar du över saker?

Jag tycker att vissa saker blir enklare som ensam vuxen, och det tycker min man också, och det är framför allt det här med att hitta på saker spontant. Är man två måste det ju förankras först så att båda är införstådda med vad som ska göras. Är man ensam har man planen klar i huvudet och kör på. Och vill man ändra planen när man är halvvägs gör man det utan att behöva prata med den andra först. 

När du är ensam, gör du allt i hemmet som brukar göras då eller blir det att du skjuter upp vissa grejer tills hon är tillbaka? Kanske inte gör vissa av de hushållsuppgifter som hon brukar stå för? 

Att du upplever att din fru sprider en hetsig och stressig stämning omkring sig låter inte bra. Hur mår hon, undrar jag? 

Jag gör lite mer, det blir lättare att få mer gjort eftersom man inte behöver hålla sig undan när frun drar igång, hon sprider ofta så mycket stress att jag hellre håller mig hemifrån och gör nytta någon annanstans. 

Ja det stämmer nog rätt bra. Hon är väldigt fyrkantig i sitt tankesätt och det är mycket ?jag har följande plan med följande tidsschema, de som vill kan hänga på, passar det inte så gör nåt annat? 

Usch då. Jag känner en som är som din fru och vi undviker att göra aktiviteter med den familjen. Saker ska göras som hon vill när hon vill det, annars blir det dålig stämning. 

Har din fru alltid varit sån eller har det hänt saker som gjort att hon har förändrats? 

Oavsett låter det fruktansvärt jobbigt för dig och barnen! 

Exakt.
hon har alltid varit sån. Har förstått att på hennes jobb passar det in med det tankesättet då hon kan driva på hårt och få mycket att hända. 
Det känns ofta som att något fattas för att man ska få till en riktig teamkänsla med henne, hon kör liksom sitt race och vi andra i familjen är lite som birollsinnehavare i filmen om hennes liv, eller hur man ska förklara.

Inte så att hon nödvändigtvis inte kan bry sig om andra men det känns som nåt inte går in liksom. 

 

Jag tycker också att det är lättare att vara ensam med barnen, men det beror nog mer på mina barn än på min man. När de bara är vi så har de min odelade uppmärksamhet och de gillar det. De kan liksom slappna av och inte behöva konkurrera om utrymmet på samma sätt, inte testa om ett nej från mamma också är ett nej från pappa, Jag vet ju också att jag står för allt och kan planera utifrån det utan att stämma av med min man.

Lättare betyder ju inte alltid att det är att föredra ...

Liknar det jag kände efter jag separerade.
Livet blev så mycket lättare. Trots att det var en vuxen mindre och jag borde fått ett tyngre ansvar så blev det tvärtom.
Mindre att städa eftersom exet och hans barn flyttat ut.
Mindre skräp överallt, mindre att störa mig på, mindre att tjata om. 
Nu blir hemmet inte lika stökigt. Det gemensamma barnet städar upp efter sig när jag ber om det, pappan fick aldrig nåt av barnen att städa utan jag fick tjata och plocka.
Jag blir inte lika irriterad för nu är det ingen här som säger att han ska göra saker men inte gör det. Färre störningsmoment.