Varför rata svärmor

I ett tidigare inlägg skrev nån dess kloka ord; Läser man trådar på familjeliv inser man snabbt hur oerhört svårt och kravfyllt det är att vara farmor jämfört med mormor. Exakt samma beteenden fördöms å det grövsta gällande farmor medan mormodern tvärtemot hyllas stort. Detta gör att det faktiskt är svärdottern som har det största ansvaret för att relationen med farmorn ska vara bra. I de flesta inlägg här verkar det vara familjer med väldigt traditionella lite gammaldags könsroller, där kvinnan är den som ?äger? barnen och bestämmer över hemmet. Farfar och morfar nämns inte ens som bra/jobbiga eller överhuvudtaget räknade med som viktiga individer för barnbarnen. Barnbarnen är säkert lika viktiga och älskade av farmor som av mormor, och mödrarna verkar använda sig av detta faktum som ett maktmedel där de kan behandla/trycka ner/ösa galla över farmor hur de vill. Ett beteende som inte är schysst varken mot farmor/farfar/barnen/barnens far eller ens relationerna i den egna familjen.  Barnen mår nog bara bra av att vara älskade och ha fina relationer med många vuxna som de kan vara lika och spegla sig i. Mycket märkligt att inte svärdöttrarna inser detta. Finns naturligtvis även både far- och morföräldrar som är jobbiga undantag, det är inte dessa jag syftar på, utan helt vanliga människor som helt enkelt inte accepteras utan klandras för diverse märkliga fel. T ex att de ringer för ofta/för sällan, bjuder till för lite/för mycket etc etc. Verkar som att man anser att en farmor bara skall ställa upp/hjälpa till/betala osv när det passar svärdottern. En ensidig relation, helt enkel, där svärmor/farmor behandlas som en passopp och slav utan något eget värde eller respekt som person. Många trådar är på detta sätt en intressant studie i maktrelationer och patriarkalt kvinnoförtryck utfört kvinnor emellan med barnbarnet som maktmedel.

Om kvinnans föräldrar tex lägger sig i valet av pojkvän så gör de det av omtanke och visar att de bryr sig. Men en mans föräldrar får inte känna samma oro utan ska trippa på tå, vara perfekta, alltid ställa upp som barnvakt men aldrig fråga själva om de får passa barnen, älska sin svärdotter och aldrig ringa mer än en gång i månaden. 

exempel från familjeliv ; 

Mormor tar ömt sitt barn i famnen. Farmor sliter ungen ur famnen på den ammande mamman. 

Mormor tar en promenad med barnbarnet medans mamman sover. Farmor har kidnappat mitt barn!

Mormor som har nyckel till dotter och svärsonens lägenhet sätter upp gardiner som en överraskning medans paret är borta. Hon är så omtänksam! Farmor säger: vilka fina gardiner, är de nya? Jäkla kärring!! Hon ska alltid lägga sig i allt. Hatar subban!! 

Farmor ringer och pratar med sin son. Herregud, kan inte kärringen sluta terra oss! Hon ringer jämt och ska fan alltid störa. Mormor kommer på besök tre gånger i veckan, ringer varje dag och hon är så snäll som vill träffa oss så ofta. 

På familjeliv finns inga nyanser heller. Väääldigt vanligt också med kvinnor som inte kommer överens med sina mammor men man är inte lika benägen att outa detta. 

Men en dag vänder det. För då är den unga svärdotter plötsligt inte själv den yngre generationen längre. Och då kommer självrannsakan ikapp. men då är barnen stora och de berövades möjligheten att ärva mönster från sin egen mamma som var sunda, snarare är det ett grälsjukt felletande från dessa kvinnor som blir eftermäle. En ungdomlig oskicklighet att hantera relationer blir vad barnen ska präglas på. Vilket misslyckande inser de då. Sent ska syndaren vakna. 

Poängen är att det är svärdotter som äger makten. Makten över sin man makten över barnen. Det är få män som orkar ta denna strid av familjelivs kontrollfreaks att utläsa iaf med dörrmattor till män. Man orkar inte striden med en galning som bara gapar därhemma som tar sig tolkningsföreträde i allt som har med hans uppväxt familj att göra. Hon har kommit fram till att hans nätverk är skit enbart för att för egen skull manipulera ut hans sida, för att hon själv inte orkar investera lite tid och kraft i nya människor dessa obetydliga svärföräldrar, som är ens mans mamma och pappa. Man gör därför noll för att bygga en relation och samtidigt klagar man på allt de gör, kravställande på allt med noll egen insats i hur relationen ska se ut, alltså man äger inte att man inte önskar kontakt. Kanske man skulle vara helt ärlig med detta. Så kan man ta det därifrån ? För det blir ju oschysst att ha en intention inombords där man hatar  samtidigt som man går emot sin egen inre önskan och därför bara letar fel på allt när man träffar dom. 

Läs mitt inlägg här ovan så får du en bredare bild över just det faktum att man som farmor döms så oerhört mycket hårdare än mormor. det handlar såklart inte om beteendet utan om relationen precis som du skriver. Relationen till den egna mamman är livslång. Därmed får man störa sig och hitta på saker om farmor då hon är en som du skriver oviktig främling. vilken sjukt egoistisk inställning av narcissisten oförmögen att se helheten i relationen till mannen, för han ska väl in i hennes närverk som är lika mycket främlingar för honom? Det är alltså svärdotter som främst äger lösningen på problemet som kanske skulle vara att sänka garden lite mot svärmor. man måste inte älska henne, även om det finns väldigt många sunda kvinnor som är kapabla att bygga sunda relationer till sin omgivning med ett inkluderande förhållningssätt. 

Nej det är inte att planka någon rakt av när man är tydlig med att det är en annan författares ord man citerar. Vi är alla dessutom anonyma så några offentliga erkännanden här kanske inte låter sig göras eller hur tänker du ? 

tråden du hänvisar till kan det mycket väl vara jag som skrivit i dessutom, jag känner nämligen väl igen den. Orkar inte scrolla igenom nu för att säkerställa detta, Det är för många sidor och för mycket att läsa.. Varför skulle jag hänvisa till en hel tråd för folk att scrolla sida upp och ner när jag är tydlig med att det är ett citat. Snacka om att peta i petitesser.  Har citerat detta inlägg flera gånger tidigare. Jag hoppas upphovsmakare känner sig hedrad över att jag låter dessa kloka rader få komma till tals på flera ställen, det hade jag gjort själv om nån valt att citera mig, smickrande. vi är alla anonyma så man kan inte förvänta sig nån allmänt erkännande. 

är du månne en grälsjuk svärdotter som blev trampad på tårna här och var tvungen att hoppa på något i inlägget ? 

Nej självklart är det inte kvinnans uppgift att sköta alla kontakter. Många trådar här på FL vittnar dock om att många kvinnor inte klarar att backa och låta mannen sköta sin kontakt med de sina på sitt sätt. Det är liksom hennes sätt som gäller och hon tar sig tolkningsföreträde kring vad som är bra och dåligt. Självfallet med den egna uppväxtfamiljen som mall med vilka allt jämförs, de kan vara hur knäppa som helst men mot denna karta värderas hans familj.   

Om mannen kanske skulle vilja åka till mamma och pappa med barnen på söndags middag ibland tex eller låta sin mamma hämta barnen på förskolan nån gång då och då. Absolut inget något barn skulle ta skada av. Snarare tvärtom. Men detta skulle ju för många kvinnor vara otänkbart, alltså blir det en dubbelmoral i att hävda att mannen ska sköta kontakten med sitt mer på egen hand om man som kvinna ändå lägger sig i med kommentar kring hur allt hans mamma gör är fel och odugligt. Eller kör lite silent treatment när han försöker sig på att släppa in sina föräldrar.