Varför rata svärmor
Och här kommer en glad svärmor/farmor med lite ljus till tråden!
Jag är farmor till två härliga ungar, båda i lågstadieålder. Samtidigt är jag svärmor till en varm och omtänksam kvinna, tänker ofta på vilken "tur" min son hade som (i stort sett bokstavligt) sprang på henne för över tio år sedan.
Min svärdotter och jag är mer väninnor än svärdotter/svärmor. Innan barnen kom gick vi på krogen tillsammans ibland, då min son inte är mycket för krogliv och för att vi alltid har trevligt ihop.
Såklart står hon närmare sin mamma, konstigt vore det annars. Hennes mamma är dock avsevärt äldre än jag och bor ganska långt från dem.
Jag fick barn som mycket ung (tonåring) så vår ålderskillnad är inte jättestor, svärdottern är sladdbarn och har syskon som är äldre än mig.
Jag kanske inte är den mest engagerade farmorn, men jag älskar mina barnbarn. Jag ser min son i dem, de är båda väldigt lika min son när han var liten. Vi brukar titta på gamla foton och till och med barnen ser likheten.
Det där med att vara med på förlossningen är ingen jag ens skulle vilja, hade inte heller velat ha med min egen mamma i den situationen. Jag vet faktiskt ingen som har haft det... undrar om det är särskilt vanligt.