Varför rata svärmor

Min svärdotter har pratat otroligt illa om mig och direkt till mig. Hon har en helt fel bild av mig. Jag är en humanist som bryr mig om människor och människor brukar vända sig till mig för att få råd och de tycker att jag är bra på att lyssna.  

Min son har förändrats mycket till det sämre sen han blev ihop med henne och definitivt efter att de fick barn. Han är som hjärntvättad och det spelar ingen roll vad jag säger. Svärdotterns mamma var med vid båda födslar och rände hos dom stup i kvarten och sov över där, men jag kunde nästan aldrig vara där själv  med sonen, deras barn eller svärdottern. 

Om jag skulle vara barnvakt eller hämta från dagis skulle iaf hennes mamma komma. Jag har varit utesluten så gott som från början. Barnen tycker mycket om mig, men det struntar hon i. Otroligt själviskt.

Min särbos barnbarn gillar mig massor och vi har det jättetrevligt tillsammans. Det har aldrig varit några problem.

Detta är mycket sorgligt och mitt livs sorg. 

Till #23
Så du tycker att min svärdotters mamma har rätt till barnbarnet, men jag som farmor ska inte förvänta mig att få träffa mina barnbarn?

Vad du säger egentligen är att min dom var inte lika stor rätt till sina barn som mamman till barnen? Mamman till barnen bestämmer allt?

Och om man måste ha med mamma vid förlossningen kan ju inte vara särskilt trevligt mot pappan. Barnet är ju mammans och pappans barn, inte mormors. 

Poängen är att det är svärdotter som äger makten. Makten över sin man makten över barnen. Det är få män som orkar ta denna strid av familjelivs kontrollfreaks att utläsa iaf med dörrmattor till män. Man orkar inte striden med en galning som bara gapar därhemma som tar sig tolkningsföreträde i allt som har med hans uppväxt familj att göra. Hon har kommit fram till att hans nätverk är skit enbart för att för egen skull manipulera ut hans sida, för att hon själv inte orkar investera lite tid och kraft i nya människor dessa obetydliga svärföräldrar, som är ens mans mamma och pappa. Man gör därför noll för att bygga en relation och samtidigt klagar man på allt de gör, kravställande på allt med noll egen insats i hur relationen ska se ut, alltså man äger inte att man inte önskar kontakt. Kanske man skulle vara helt ärlig med detta. Så kan man ta det därifrån ? För det blir ju oschysst att ha en intention inombords där man hatar  samtidigt som man går emot sin egen inre önskan och därför bara letar fel på allt när man träffar dom. 

Läs mitt inlägg här ovan så får du en bredare bild över just det faktum att man som farmor döms så oerhört mycket hårdare än mormor. det handlar såklart inte om beteendet utan om relationen precis som du skriver. Relationen till den egna mamman är livslång. Därmed får man störa sig och hitta på saker om farmor då hon är en som du skriver oviktig främling. vilken sjukt egoistisk inställning av narcissisten oförmögen att se helheten i relationen till mannen, för han ska väl in i hennes närverk som är lika mycket främlingar för honom? Det är alltså svärdotter som främst äger lösningen på problemet som kanske skulle vara att sänka garden lite mot svärmor. man måste inte älska henne, även om det finns väldigt många sunda kvinnor som är kapabla att bygga sunda relationer till sin omgivning med ett inkluderande förhållningssätt. 

Nej självklart är det inte kvinnans uppgift att sköta alla kontakter. Många trådar här på FL vittnar dock om att många kvinnor inte klarar att backa och låta mannen sköta sin kontakt med de sina på sitt sätt. Det är liksom hennes sätt som gäller och hon tar sig tolkningsföreträde kring vad som är bra och dåligt. Självfallet med den egna uppväxtfamiljen som mall med vilka allt jämförs, de kan vara hur knäppa som helst men mot denna karta värderas hans familj.   

Om mannen kanske skulle vilja åka till mamma och pappa med barnen på söndags middag ibland tex eller låta sin mamma hämta barnen på förskolan nån gång då och då. Absolut inget något barn skulle ta skada av. Snarare tvärtom. Men detta skulle ju för många kvinnor vara otänkbart, alltså blir det en dubbelmoral i att hävda att mannen ska sköta kontakten med sitt mer på egen hand om man som kvinna ändå lägger sig i med kommentar kring hur allt hans mamma gör är fel och odugligt. Eller kör lite silent treatment när han försöker sig på att släppa in sina föräldrar. 

Det är ju otroligt sorgligt om en kvinna, i detta fall en svärdotter, känner att mannen, pappan till barnen, inte kan vara ett bra stöd vid förlossningen. Varför i så fall vilja ha barn med en sån partner. Mina barns pappa var ett bra stöd och jag hade aldrig ens drömt om att ha med min mamma eller svärmor vid förlossningarna. Hade känts jättekonstigt. Ingen annan jag känner har haft med sin mamma vid sina förlossningar. 

Men min svärdotter var som förhäxad av dessa Teenage Mom och Young Moms på TV. Sen sa hon till mig förvånat att det är väl ingen som planerar att skaffa barn? Och deras barn är inte planerade.

Så på nåt konstigt sätt tänkte hon att hennes mamma självklart skulle vara med ända från början. Det hade hon ju sett på TV, att mormödrar tar hand om barnbarnen.

Jag var helt inställd på att tillsammans med våra barns pappa ta hand om våra barn.

Om man inte kan ta hand om sina barn, är man inte mogen för att ha barn.