Min svärmor är en fruktansvärd människa och jag vägrar vara i närheten av henne. När vi trots detta gjort försök att ses på samma tillställningar börjar hon skrika på mig och klarar inte av att se mig. Så jag varken pratar med henne och hon är inte längre bjuden på tillställningar med övriga familjen. Julen hon får vara med på kommer att ske under mellandagarna när jag gör annat.
Min svärdotter har pratat otroligt illa om mig och direkt till mig. Hon har en helt fel bild av mig. Jag är en humanist som bryr mig om människor och människor brukar vända sig till mig för att få råd och de tycker att jag är bra på att lyssna.
Min son har förändrats mycket till det sämre sen han blev ihop med henne och definitivt efter att de fick barn. Han är som hjärntvättad och det spelar ingen roll vad jag säger. Svärdotterns mamma var med vid båda födslar och rände hos dom stup i kvarten och sov över där, men jag kunde nästan aldrig vara där själv med sonen, deras barn eller svärdottern.
Om jag skulle vara barnvakt eller hämta från dagis skulle iaf hennes mamma komma. Jag har varit utesluten så gott som från början. Barnen tycker mycket om mig, men det struntar hon i. Otroligt själviskt.
Min särbos barnbarn gillar mig massor och vi har det jättetrevligt tillsammans. Det har aldrig varit några problem.
Detta är mycket sorgligt och mitt livs sorg.
Du är nog inte så trevlig som du tror. Varför skulle hon annars utesluta dig?
Min svärmor skulle säga samma sak om mig, att jag hjärntvättat hennes son. Alla andra som bryr sig om honom skulle säga att jag räddat hans liv och då även medvetet tagit avstånd från sin mamma för att hon va en fara för hans hälsa.
Till #23
Så du tycker att min svärdotters mamma har rätt till barnbarnet, men jag som farmor ska inte förvänta mig att få träffa mina barnbarn?
Vad du säger egentligen är att min dom var inte lika stor rätt till sina barn som mamman till barnen? Mamman till barnen bestämmer allt?
Och om man måste ha med mamma vid förlossningen kan ju inte vara särskilt trevligt mot pappan. Barnet är ju mammans och pappans barn, inte mormors.
Det är ju det här jag menar. Du är inte så trevlig som du tror!
Mitt barns farmor får knappt henne, det är hennes egna fel och för att hon inte kan bete sig. Rannsaka dig själv.
#28
Vad menar du? Vad för hemskt tycker du att jag skrivit? Har mormor mer rätt att träffa barnbarnen än farmor?
Förklara vad du menar. Har du barn? Hur är din relation till mor- och farföräldrar?
Du skriver om att mamman tog med sig sin mamma under förlossningen och att det typ var taskigt mot din son.
Jag har barn. Jag träffar mina föräldrar men absolut inte min svärmor. Det kommer jag aldrig göra igen. Vi väntar vårt tredje barn nu och det barnet kommer hon inte få träffa, svärmor alltså
Varför får inte svärmor träffa ert tredje barn?
Vad har hon gjort som är så hemskt? Vore verkligen intressant att få veta.
Tycker du att barn är något slags ?krigsmedel? för att straffa din svärmor på nåt sätt?
Hon är vidrig mot mina andra barn och sagt fruktansvärda saker till barnen, hon får vredesutbrott, är alkoholiserad och är en riktigt sjuk människa. Vad skulle barnet ha för nytta av detta?
Vi har försökt få henne att bete sig som folk, men hon kan inte styra sina impulser. Hon ska säga precis allt hon tänker. Det är inga fina tankar.