Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-10 09:01:17 följande:
Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år.
Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru.
Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.
Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering.
Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).
Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 
Hon har inte gått med på ett enda dugg överhuvudtaget. Hon kommer fortfarande fortsätta neka barnen att sova hos farmor för hon kommer skickligt få det till att dom inte vill fast det är hon som säger nej.
Det enda hon lyckats med är att få dig att gå med på ett barn till
Läs detta jag skriver en gång till...
