Få min fru att vara kvinna igen

Hon har ett fåtal nära vänner, de umgås främst tillsammans med barnen. Någon gång per år ses de utan barn, men frugan kommer alltid hem tidigt på kvällen. Försökt peppa henne att stanna ute länge eller checka in på hotell men det vill hon inte. När jag är själv med barnen så hör hon inte av sig lika mycket som när vi har andra barnvakter. 

Hon är en perfektionist och extremt kreativ. Men får utlopp av det i både sitt arbete och här hemma. Det enda jag kan se skulle kunna vara osunt är just hennes kontrollbehov och att allt ska vara så perfekt. Hon upplevs inte stressad eller överarbetad. Hon har gott om tid för återhämtning och tar sig den tiden. 

Tycker om din idé att ställa krav och utmana henne. Hur tänker du då? Några idéer?

Men då är han ju precis som mamman, så vad är problemet? Att hon inte vill gå på spa och ha egentid? 

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år. 

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru. 

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering. 

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 

Tack för att du delar med dig och är konstruktiv. 

Min fru är en bra mamma och ger barnen utrymme men har ett eget behov av att "hålla koll". När barnen är med mig är det inga problem, men när vi har barnvakt ett par timmar så blir hon rastlös och jag var tydlig med henne igår att jag kommer inte låta henne "störa" barnvakten. Det är för hennes egen skull, hon behöver hitta vem hon är utan barnen. 

Jag sätter ner foten mer och mer och kommer verkligen att göra det nu. 

Vi vill ju varandras bästa och har i övrigt en fin och välfungerande familj. Beslut fattar vi tillsammans och hittills har vi respekteras varandras önskningar. Hon är tydlig med att hon inte kommer lura till sig ett till barn och om jag väljer att sterilisera mig så respekterar hon det med skulle då bära en sorg över att inte få fler barn. Det kommer göra ont i hela mig att tvinga henne bära den sorgen. 

Tror att familjerådgivning är rätt väg att gå nu. Min fru behöver mer vägledning än jag kan ge, angående att släppa kontrollen. Vi behöver någon som medlar mellan oss och som ställer dom där frågorna som vi själva duckar då vi aldrig vill såra varandra.