Jag är autistisk och jag vet att jag är konstig
Alla har vi våra små egenheter. En del av oss har stora egenheter. Jag är mest bara konstig.
Jag fixar att navigera sociala situationer. Jag blir absolut slut av det men jag fixar det. Ju mer socialt desto mer slut efteråt. Det är väl ganska vanligt. Jag blev dock överlycklig för kan det ha varit 15 år sedan, när de införde självskanningskassor på mitt Coop. Äntligen kunde jag gå och handla själv utan att behöva ligga på soffan/i sängen i en timme efteråt. Nu räcker 10 minuter.
Jag kan inte dammsuga. Jag mår fruktansvärt dåligt av dammsugare. Men jag har en sopborste. Och när jag skurar golven hemma förbereder jag genom att sätta ut maskeringstejp i lagom fyrkanter för att dela upp golvet i mer lätthanterliga bitar.
Jag tittar på film och serier med lågt ljud och med undertexter på. Det spelar ingen roll vilket språk de pratar.
Jag sorterar mina böcker i bokhyllan i höjdordning, vilket gör att till exempel står min Emil i Lönneberga högst upp till vänster, och Pippi Långstrump längst ner till höger. Bilbo står bredvid Emil och Sagan om ringen står 3 hyllor längre bort. Utvandrarna och Invandrarna står på hylla 2 och Nybyggarna på hylla 5.
Jag diskar på ett väldigt speciellt sätt. Först tar jag ett spelkort ur min kortlek. Sen går jag ut i köket och börjar med att flytta det som står på bordet till diskbänken. Säg att jag fick en hjärter fem, då flyttar jag 5 saker från bordet till bänken. Sen går jag till datorn och gör fem saker där. Sen ett nytt kort, ut i köket, tar så många saker och flyttar, tillbaka till datorn. När bordet är tömt börjar jag istället sortera upp disken i olika högar som jag ställer på bordet. När all dis är sorterad börjar jag diska, fortfarande bara så många som spelkorten dikterar i taget. Om jag har mycket disk kan det ta många timmar, jag kanske inte ens blir klar innan kl 22. Jag diskar alltid under rinnande vatten. Fy, jag vet, men diskvatten är det vidrigaste jag vet.
Jag kan skriva mer, men jag måste ställa ut disken i köket.