Snälla, snälla hjälp mig ...

Hejsan.

Vill bara skicka en hälsning till dig och önska en god bättring. Jag är 47 år och har bråkat med en ätstörning som började när jag var 13, 14. Då blev jag besatt av att träna bort kilon och min mens gjorde uppehåll på ett år och svimmade ett par gånger. Den sista gången vaknade jag liggande naken i duschen i den lokala simhallen av en badpersonal står böjd över mig. Vi i vår familj hade ingen aning om att det fanns ätstörningar och att det fanns namn på dem. Men när mina föräldrar märkte att jag lurade dem att jag fick i mig mat reagerade mamma i chock. Hon sjukskrev sig från jobbet och mässade om att jag inte fick gå i skolan om jag inte åt ordentligt. Vi bodde i en enslig by i skogen i Småland så det var ångestfyllt att tänka sig att vara hemma med henne med bara enslig, djup skog runt knutarna. Ingen kontaktade vården för mamma trodde väl bara att jag var i en fas.. Vet inte vad jag vill med min berättelse.. Men jag började äta lite smått och dra ner på träningen men jag tror det tog över två årtionden att sluta tänka helt på kalorier. Som du själv sa, det finns ju många steg mellan sjuk och frisk.

Jag hoppas du iallafall att du blir bättre snart ❤️