Nätdejting är helt omöjligt - min erfarenhet som man

Träffade min sambo via tinder.  Vi råkade ha tur där. 
Men innan vi träffades råkade jag mig på några riktiga ägg. Där man både pratade och sågs. 
Så jag har både negativa och positiva erfarenheter. 

Vissa män ljög om sin ålder. Vissa var i förhållande. En jag träffade hade 20 år gamla bilder, den jag mötte var 20 år äldre än killen på bilderna och vägde 100 kg mer. 
Hans första ord till mig var : jag förstår om du är besviken. 
Well.... 

En annan tyckte vi var i ett förhållande redan innan vi sågs. En annan hade kollat upp mig innan vi träffades. Han berättade glatt vilken adress jag bodde på och vilken bil jag körde och undrade om min kreditvärdighet verkligen var så bra som det såg ut... psyko! 

Så gott och blandat med folk på dessa sidor! 
Roliga historier vart det att berätta för vännerna iaf efter dessa träffar. Ush! 

Det är ändå ganska enkelt om man har ett litet udda namn och vet vilken ort människan bor i. Då krävs det inte så mycket skrollande för att hitta rätt. 

Han hade även passat på att kolla upp vart mina föräldrar bor. Det framkom under samtalet. 

Det vart ingen andra träff så att säga. 

Man använder ju inte sitt riktiga namn för helvete. Inte ens jag som är man gör det. 

Du är en man va? Statistiskt sett är det betydligt farligare att vara kvinna. Särskilt en kvinna som avvlsar män.

Kvalificerat skitsnack. Det finns en del störda kvinnor där ute också som är jävligt bra på att ställa till ett elände för folk de inte tycker om eller retar sig på. Kvinnor som inte tål att avvisas. Det är bara det att du inte råkat ut för de. 

Sen är de dock inte lika många som männen, det kan jag ju köpa. 

Ja, eftersom kvinnor som sagt är utsatta så kanske det är bra att stå för ärlighet och sanning. Inte ge henne någon anledning att tvivla på om hon vågar träffas

Jag hade inte reagerat på ett alias som kvinna. Men förstår hur du menar

Jag drar detta för sista gången nu. 

1. Jag har inte dejtat ovanför min egna nivå. Majoriteten var under min nivå. Både om man ser till utseende, ekonomi och det faktum att jag inte har barn. Många hade barn, vilket är ett stort minus i min värld. Jag vill bara ha någon som ser okej ut och som verkar vettig. Jag är inte så jävla fixerad vid utseendet på kvinnor. 

2. Beroende på vem du frågar skulle kvinnor bedöma mig som en 6a till 10a, beroende på vem du frågar. Själv säger jag 8a, för det är min individuella bedömning. Jag är nästan 190 cm, vältränad utan att för den skens skull vara en biff, klipper mig en gång i månaden och använder alltid hårvax, klär mig normalt, har ett ganska attraktivt ansikte utan att för den sakens skull vara någon modell, ser manlig ut, har ansiktsbehåring som ansas, mellanblond hårfärg. Jag vet att jag väcker ett intresse hos kvinnor irl som ofta kan dröja kvar med blicken på stan, som tittar på ett sätt som kvinnor bara gör när de tycker någon är snygg. Jag har haft flickvänner tidigare, speciellt under gymnasietiden. Jag säger inte att jag är supersnygg, jag säger att jag ser ganska bra ut. Jag har en realistisk syn på mig själv. Jag är ingen supermodell och ingen medelmåtta heller. 

3. Jag är inte högfärdig eller överskattar mig själv. Jag vet att det finns massvis med snygga män. Jag vet att det finns kvinnor som inte faller för mig. Jag vet att det finns män som är hetare än mig och som de flesta kvinnor skulle prioritera framför mig. Men jag är fortfarande på den övre sidan. Detta baserar jag på vad jag ser i spegeln, på mina erfarenheter irl med kvinnor, på vilka skönhetsideal som råder i samhället. 

Jag försökte vara ödmjuk och trevlig. Var jag tråkig? Kanske
Men inte dryg och inte ytlig. Jag försökte läsa på om varje kvinna, läsa deras profiler och skapa individuellt anpassade meddelandet för att visa på ett genuint intresse. Men min upplevelse var att det bara tog upp massa tid och energi att göra så. Hade varit bättre att ha färdigskrivna och bara klistrat in de. För i slutändan brydde sig de flesta inte. 

Jag har haft en hel del brudar tidigare. Innan jag började plugga och flyttade till Stockholm. Jag har inte haft svårt att attrahera kvinnor irl. Men jag beskrev för dig att jag inte finns i en miljö där det finns mycket kvinnor. Och speciellt inte mycket singelkvinnor. Jag gick en mansdominerad utbildning i 5 år, nu har jag ett mansdominerat jobb, och utöver det sitter jag mest hemma. 

Anledningen till att jag inte vill betala är inte ekonomisk utan principiell. Jag tänker inte betalat för nått som är så uselt och som inte tillför något. Det var därför jag testade HP som var gratis. För jag ville se hur det fungerar innan jag ingår några avtal. Det är allt för många killar som nätdejtar i förhållande till tjejer, så man går bara ner sig där. Man hittar antagligen bara tjejer under sin egna nivå som man inte vill ha innerst inne. 

Att jag sedan skickade till kvinnor jag inte var intresserad av berodde på att det knappt fanns några jag verkligen var intresserad av. Många såg ut som stryk och var en parodi. 

Vad har du för strategi då? Vad är ditt koncept? Dela med dig nu.