Jag hör verkligen hur jobbigt det måste vara för dig att känna den här typen av dödsångest. Det du beskriver ? att tankar om universum, livets slut och till och med saker som begravningar kan trigga den här ångesten ? är något många brottas med, det är verkligen tufft när det påverkar så djupt.
Att acceptera att vi alla kommer att dö är något som kan kännas oöverstigligt, men för vissa hjälper det att närma sig dessa tankar lite i taget. Att försöka undvika tankar om döden kan ibland göra att de känns ännu starkare när de väl kommer upp. Ett sätt att hantera ångesten kan vara att långsamt låta dessa tankar finnas utan att kämpa emot dem, och att hitta ett sätt att acceptera dem som en del av livet. Detta kan låta läskigt, men många upplever att ju mer de tillåter sig själva att tänka på döden, desto mindre kraftfull blir ångesten.
Det kan också vara till hjälp att prata om din rädsla med någon du litar på, eller till och med med en terapeut. Ibland kan det kännas som en lättnad bara att sätta ord på sina tankar och dela dem med någon annan. Du kanske upptäcker att du inte behöver bära dessa tankar ensam.
En annan sak som kan vara lugnande är att fundera över vad som ger ditt liv mening just nu. Genom att fokusera på de saker som gör ditt liv meningsfullt kan du gradvis flytta fokus från oro över framtiden till att leva mer i nuet. Många som har dödsångest finner tröst i att reflektera över vad som är viktigt för dem här och nu.
Jag vill också säga att det är helt okej att söka tröst i tanken på att det kanske finns något efter döden, även om det är något vi inte kan veta säkert. Att hålla fast vid den tröstande tanken kan vara en hjälp i sig.
