Regeringen vill förbjuda internationella adoptioner till Sverige

Finns det någon utredning om just detta att länka till?

En del säger att de allra flesta adoptivbarn är stulna. En del säger att det är en minoritet. Det verkar som man själv får välja vad man ska tro på.

Även om en del barn är stulna så är ju adoptivföräldrarna oskyldiga. Barnen är på barnhem när de adopteras och de blivande föräldrarna har fått höra att föräldrarna är döda, att modern är ogift eller att barnet hittats i en korg på trappan. Så det är orättvist att anklaga adoptivföräldrarna för att ha "köpt stulna barn".

Om du är logiskt lagd förstår du att majoriteten inte kan vara stulna och infon finns på internet. Den utredning som finns om stulna barn gjordes 2023 och den som är pågående nu handlar om adoptionsfirmorna och andra aktörers inblandning i dessa fall som ska vara klar tills 2025. 

Jag vet två sådana fall. Den ena var (tyvärr) en av mina kusiner. Hans fru hade någon konstig hormonrubbning, hon blev av med mensen redan i 20-årsåldern, så hon var helt inställd på att aldrig kunna få några biologiska barn. Hon och hennes man adopterade därför en flicka från Sri Lanka. 

Sedan blev min kusin - som var officer - stationerad i Libanon, och hans fru reste dit för att hälsa på. Hon hamnade i värsta skräcksituationen med bombangrepp, flykt och dödsångest! När hon kom hem började hon må illa, och trodde först att hon hade fått amöbadysenteri då hon varit tvungen att dricka okokt vatten. Men det visade sig vara en bebis i magen! Läkarna förklarade det med, att skräcken hade skakat om hennes hormonsystem så att det hade kommit EN ägglossning efter alla år, och den lyckades dom omedvetet pricka. 

Men detta var en passus. Det jag skulle berätta var, att när de fick sin "egen" pojke, så var den adopterade flickan inte lika rolig längre, och det var uppenbart att hon var medveten om det också... 

Det andra fallet var en kompis, hon hade en biologisk lillebror och en adopterad lillasyster från Korea. Åren hade gått och inget mer barn kom, och föräldrarna ville att min kompis skule ha ett syskon. Mamman blev gravid direkt när de kom hem med det adopterade barnet - kanske just för att "spänningarna släppte". Och då kunde de inte komma ur adoptionen längre, det var inte möjligt att resa tillbaka till Korea och lämna tillbaka flickan. Föräldrarna gjorde aldrig någon hemlighet av, att de tyckte att adoptivdottern var ganska onödig.Mamman pratade till och med öppet om detta, hon sa en gång - när vi tonåringar var med!, dock inte den adopterade dottern, men ändå - att "jag önskar att vi hade haft is i magen och väntat lite med att adoptera". 

jag skrev att cirka 600 av 60 000 stulna barn inte är mycket i sammanhanget. Jag ville belysa att adoption inte är boven utan att det finns ett systemfel, att det behöver blir säkrare adoptioner. 

Vem ska ha terapi och varför?

Sen finns det många fall som är i min situation också. Jag och min man stod i adoptionskö. Vi hade försökt i 10 år att bli gravida. Vi var utredda och godkända gör adoption. Mitt i allt blev jag gravid. Vi mörkade att vi var gravida för vi ville verkligen ha det adopterade barnet som skulle bli vårt. Jag älskade det i samma stund som vi  bestämde oss för att adoptera. Det kändes som högsta vinsten att få två. 

Adoptionsbyrån satte stopp för det. Just då var det brist på barn tillgängliga för adoption så blev man gravid blev alla godkännande tillbakadragna. Mitt biologiska barn är tonåring nu. I mitt hjärta sörjer jag fortfarande barnet som skulle blivit mitt. Vi är många som råkat ut gör det. Det händer fortfarande att jag får kommentarer om vilken tur vi hade som slapp adoptera. Jag nickar,  men inom finns ett hjärta som fortfarande är ärrat efter sorgen av mitt barn som aldrig blev. Det gör allt för ont att prata om och jag tror ingen skulle förstå. Allt är inte alltid som det ser ut? Och jo, jag älskar mitt biologiska barn över allt annat, men jag hade älskat det adopterade över allt annat också. 

Att det finns brist på barn att adoptera betyder inte att det finns brist barn på barnhem runt om i världen. Det finns ett väl tilltaget överskott av barn som ingen vill ha. Dom här barnen sparkas sen ut på gatan i tonåren för att få klara sej bäst dom vill. Det finns inga biologiska föräldrar som sålt dom eller vill ha dom tillbaka. 

Om adoptioner fungerat som det borde är adoption ett fint sätt att få barn på ur både barnets och adoptivföräldrarnas aspekt. Det handlar ingenting om att hjälpa ett fattigt barn ur misären eller bota sin egen sorg. Ur föräldrarperspektiv är det enbart samma längtan att få barn som biologiska föräldrarna har. Lägg inte den sjuka biten med barnhandel på adoptivföräldrarna. Dom hade ingenting med den biten att göra. 

Och ja, det är väl självklart att alla under sin livstid drabbas av sorger. Ditt påstående om att jag skulle velat botat min sorg med ett stulet barn är om du ursäktar riktigt korkat. För övrigt var dom barnen vi köade för lite äldre, från 3år och uppåt och inte från andra sidan jordklotet. 

Du tycks inte bry dig så mycket om dessa barn på barnhem. De ses som hemlandets egendom, därför adopteras de inte bort utomlands.

Det finns ju länder som förbjudit internationella adoptioner och andra länder som tänker göra det. En orsak är att det föds för få barn så därför får dessa barn växa upp på barnhem. Huvudsaken är att de får behålla sitt språk och sin kultur. Att de går miste om föräldrars kärlek gör tydligen inget. Hellre inga föräldrar alls än föräldrar av annan kultur och annan ras.

Förstår inte hur du kan tycka att surrogatmödrar är bra. Det är väl ett typiskt exempel på hur rika utnyttjar fattiga, ett slags kolonialism.

Det där är ju inte sant. Att adoption alltid bidragit till stöld av barn, det skulle jag vilja se belägg för.

De blandbarn som föddes i Sydkorea, resultatet av förbindelser mellan sydkoreanska kvinnor och amerikanska soldater, de accepterades ju inte i Sydkorea. Därför adopterades de till USA (där man tydligen var mindre rasistiska).

Men vilka är det som påstår att de adopterar av människokärlek? Man adopterar först och främst för att man vill ha (fler) barn. Om det verkligen vore av välgörenhet man gjorde det, vore det synd om de barnen som då förväntades vara tacksamma.

De som skaffar biologiska barn gör det ju också av egoistiska skäl, ingen tycker att det är något konstigt.

Det finns faktiskt männisor som anser alla barn är lika värdefulla, oavsett hudfärg och ursprung. Är det så svårt att förstå?

Det där är ju inte sant. Att adoption alltid bidragit till stöld av barn, det skulle jag vilja se belägg för.

De blandbarn som föddes i Sydkorea, resultatet av förbindelser mellan sydkoreanska kvinnor och amerikanska soldater, de accepterades ju inte i Sydkorea. Därför adopterades de till USA (där man tydligen var mindre rasistiska).

Du kan inte åka till ett barnhem och hämta hem ett barn. Det kallas kidnappning och är inte tillåtet. Men jo det finns fullt med barnhem med föräldralösa barn runt om i världen men som är inte möjliga att adoptera. 

Om en adoption går rätt till är adoptionen lika mycket till för barnet. Du har fel där.

Det där kanske var de lyckliga barnen. Hur många blir stulna for t ex sexhandeln?

Du tolkar verkligen saker lite hur du vill. Ingenstans skrev jag att hon skulle vara tacksam för att hamna i Sverige. Jag skrev att hon borde känna tacksamhet för att hon i denna redan fruktansvärda situation där hon blivit bortvald, hade människor som ville adoptera henne och ge henne kärlek. 

Vad är alternativet? Att vara föräldralös och leva på barnhem utan kärlek.  Är det bättre? Enligt dig och blue verkar det vara så och då känner ni och tycker som ni gör och då vet vi det. 

 

Det är förstås hemskt att barn blivit stulna. Men tills motsatsen bevisats föredrar jag att tro att det är en minoritet av fallen.

Internationella adoptioner förekom före 70-talet. Du har inget att säga om de blandbarn i Sydkorea som adopterats först i USA, sedan i övriga världen inkl Sverige. De var inte stulna, ingen ville ha dem i Sydkorea. Alltså stämmer inte ditt påstående att stölder förekommit hela tiden.

Ja, vad var Kristerssons del i detta? Ville han sopa stölderna under mattan för att han och hans fru själva adopterat?

Då har du och blue tolkat in mer än vad som faktiskt står i mitt meddelande och det är faktiskt inte mitt problem.

oavsett är det ohälsosamt att tro att man blivit stulen när det handlar om 600 adopterade barn av 70 000 i Sverige sedan 70-talet. Man ska nog vara försiktig med att tro att man tillhör en av dessa 600 i Sverige. Det kan påverka många delar i sitt liv negativt.