Regeringen vill förbjuda internationella adoptioner till Sverige

Tycker det är bra, eftersom det har visat sig att Adoptionscentrum medverkat till stöld av barn i olika länder. 

Tänkte mycket på detta när jag pratade med min vän som är adopterad från Etiopien. Hennes svenska föräldrar skickade alltid pengar varje månad till den biologiska mamman i Etiopien. Då kunde jag inte låta bli att undra varför de inte kunde skicka de pengarna till mamman utan att ta hennes barn. Med hjälp av den extra slanten hade hon ju kunnat behålla sin dotter. Det blir så fel. Som att man köper ett barn. I all välmening, förstås, men ändå fel.

Det finns för stora risker i samband med internationella adoptioner. 

Nunnor som tar ogifta mödrars barn, oäkta barn som stöts ut ur samhället, barn som dödförklaras och säljs. Det är för mycket. Ska vi verkligen stötta det? Barn är ingen handelsvara. 

Nja. Jag försöker vara förstående. 

Men jag tror inte att en svensk familj på 70-talet tänkte så långt som att deras adopterade barn kunde ha stannat kvar i hemlandet. Jag får känslan av att de tänkte att de tillgodosåg både barnets och sitt eget behov. 

Som tur är har ju många länder fått det bättre sedan dess och behovet att adoptera bort barn är mindre. Behovet att adoptera kanske också har minskat betydligt sedan metoderna med assisterad befruktning har blivit bättre. 

Men att oäkta barn stöts ut från samhället förändras ju inte av att internationella adoptioner förbjuds.

Inte för att vara sån men att du är adopterad eller inte vara adopterad förändrar inte din situation. Du blev bortvald av olika anledningar och du hade fortfarande varit bortvald även om du inte blivit adopterad. Du hade inte fått några svar om du bott kvar på barnhemmet i hemlandet utan kärlek från någon som kan kalla sig för din pappa och mamma. Att du är adopterad är bara en bieffekt av allt som redan hänt dig. Om du bott kvar på barnhemmet i ditt hemland  hade du inte heller vetat din genetik och sjukdomar. Du hade inte kunnat berätta för dina barn om din bakgrund. Istället för att välja att åka till ditt hemland och hoppas på att någon ska känna igen dig, hade du fått utstå varje dag om du bodde kvar i ditt hemland. Det bästa som hänt dig i din fruktansvärda situation där du blev bortvald av dina biologiska föräldrar, var att någon var villig att vilja vara din mamma och pappa. Tycker du ska vara tacksam för det du har för du beter dig precis som att adoptionen gjorde dig föräldralös när det faktum var att du var redan bortvald av dina biologiska föräldrar och inte fick kärlek från någon. 

Ja, man resonerade som så: "När det finns så många föräldralösa barn ute i världen, varför skapa nya barn, varför inte ge de barnen ett hem?"

Det var kanske naivt, man förutsåg inte de problem som kunde komma med mobbning och utanförskap, rotlöshet och rasism. Men tills någon ger mig statistik på motsatsen så tror jag ändå det gick bra i de flesta fall.

Hälsan tiger still, det är undantagen som är aktiva mot adoption.

Jo. Detta är något som jag inte heller gillar. Först försöker de precis allting för att få ett biologiskt barn, och först sedan - fast de aldrig har yttrat något sådant tidigare - börjar de att missionera om sin människokärlek, mångkulturens välsignelser, solidaritet över gränserna och alla människors lika värde... Om de hade velat göra en god gärning för ett övergivet barn som redan fanns, i stället för att sprida sina egna gener, så hade de ju gjort detta på en gång. 

OBS undantag finns, men de jag vet är par som dels haft egna barn också, och dels levt i ett av dessa länder inte i syftet att adoptera ett barn där, utan det har hänt för att t.ex. deras tjänsteflicka blivit med barn, och då har de erbjudit henne den utvägen.

Känner även ett missionärspar - sådana där riktigt karismatiska människor med lysande ögon - som bokstavligen hittade ett halvdött spädbarn, fullt med parasiter, ute i djungeln där modern uppenbarligen bara övergivit det. Den tjejen - som jag fortfarande har kontakt med - blev också en sådan "underbar" kristen som man träffar på ibland... Hon älskar och alla och alla älskar henne, ungefär. Men som sagt: detta är undantagen.  

På någon annans bekostnad? Det var ju så att föräldrar utan barn skulle få barn utan föräldrar. Anser du verkligen att det är bättre för barn att växa upp på barnhem (och kastas ut därifrån när de blivit vuxna) än att växa upp i en familj och kunna räkna med stöd från sina föräldrar även när de blivit vuxna?

Långt ifrån alla barn är stulna. Nej, det är inte högre chans till återförening eftersom samma information som föräldrarna lämnade ser likadant ut oavsett om du bor i Sverige eller tex Indien. Tror du man får mer information bara för att man bor kvar i samma land? Nej, den inflation som finns, är den som finns. Hur tror du att personen ska hitta sina föräldrar genom att endast vistas i hemlandet? Känns ologiskt. 

Att vara tacksam för det man har beskrev jag ovan. Sedan kan man må dåligt över det som skett men adoptionen i sig är inte boven i dramat. 

Det handlar om cirka 600 barn i Sverige sedan 70-talet av 60 000 adopterade barn sedan dess. Det kallar jag inte många i sammanhanget och det är specifikt länder som Chile och Sydkorea. Det är inte fel på adoption i sig utan det är att man måste utveckla ett säkert system vid adoptioner i dessa länder där stulna barn förekommer. 

Hur får du det att gå ihop? Om ett barn är stulet har barnet knappast sitt riktiga namn när de lämnar in barnet på barnhemmen. Om barnet har sitt riktiga namn vid adoption så får ju föräldrarna i Sverige ta del av namnet som även deras barn kan få ta del av om namnet ändras i framtiden. Du skriver väldigt mycket hittepå och ologiskheter.

Informationen finns på internet om du söker efter den. Jag kan inte ta dig på allvar när du nu skriver att merparten av alla adopterade är stulna barn?du verkar leva i en helt annan värld du.