• Anonym (Vabbabababbab)

    Vab och sjuk ofta.. samvetsstress.

    Hej!


    Min lilla tjej började förskolan i januari detta året och vi har totalt tagit ut 25 vabdagar. Undrar lite hur det sett ut för er andra? Fler som i perioder vabbar halvt ihjäl sig? 🙈 Lider av sån samvetsstress gentemot jobbet. Dessutom blir jag ofta själv sjuk och behövt vara hemma pga ögoninflammationer, covid, magsjuka osv. 

    Just nu känns det som att mina kollegor är allt annat än nöjda.. vilket jag förstår men samtidigt är det som det är. Skickar ju inte ett sjukt barn till förskolan. 

  • Svar på tråden Vab och sjuk ofta.. samvetsstress.
  • Anonym (T)

    Nu var jag föräldraledig med vår yngsta när äldsta började förskolan. Jag hade hoppats på att hans ålder (2,5 år) skulle hjälpa lite och vara till fördel ur smittoperspektiv men icke. Nu behövde/behöver vi inte vabba pga. föräldraledighet men hade vi behövt vabba det första året så hade vi knappt fått jobba. Sonen var sjuk i princip varannan vecka, ibland varje vecka. 

    Nu verkar det ÄNTLIGEN vara så att han byggt upp ett immunförsvar men det tog ett år... 

    Ska bli intressant att se hur mycket vi kommer behöva vabba när yngsta börjar om 6 månader och vi båda börjar jobba... 

    Å andra sidan så bryr jag mig inte så mycket om det. Nu har vi redan bestämt att vi kommer ta varannan vabb (bortsett från viktiga tillfällen) men det får våra jobb helt enkelt lösa. Familjen är först. Jobb är sekundärt. Inte värt att stressa över.

  • Anonym (Milla)
    Anonym (Vabbabababbab) skrev 2024-10-01 16:05:44 följande:

    Hej! 

    Tack för alla tankar, åsikter och synpunkter 😊 Ett särskilt tack för de upplyftande och stärkande inläggen. Jag tror det kan vara svårt att kombinera småbarnsliv med yrkesliv och jag gör mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. 


    Och ännu svårare när man inte har en man som tar sitt ansvar. 
  • Anonym (dg)
    Anonym (T) skrev 2024-10-01 17:14:33 följande:

    Nu var jag föräldraledig med vår yngsta när äldsta började förskolan. Jag hade hoppats på att hans ålder (2,5 år) skulle hjälpa lite och vara till fördel ur smittoperspektiv men icke. Nu behövde/behöver vi inte vabba pga. föräldraledighet men hade vi behövt vabba det första året så hade vi knappt fått jobba. Sonen var sjuk i princip varannan vecka, ibland varje vecka. 

    Nu verkar det ÄNTLIGEN vara så att han byggt upp ett immunförsvar men det tog ett år... 

    Ska bli intressant att se hur mycket vi kommer behöva vabba när yngsta börjar om 6 månader och vi båda börjar jobba... 

    Å andra sidan så bryr jag mig inte så mycket om det. Nu har vi redan bestämt att vi kommer ta varannan vabb (bortsett från viktiga tillfällen)

    men det får våra jobb helt enkelt lösa.

    Familjen är först. Jobb är sekundärt. Inte värt att stressa över.


    Just därför ni med småbarn är så himla impopulära på jobbet, ni skiter i vilken skit ni sätter era kollegor i.
  • Anonym (Vinili)
    Anonym (Milla) skrev 2024-10-01 18:01:37 följande:
    Och ännu svårare när man inte har en man som tar sitt ansvar. 
    Verkligen! Hon törs inte prata om den stora elefanten i rummet.
  • Yllop
    Anonym (Milla) skrev 2024-10-01 18:01:37 följande:
    Och ännu svårare när man inte har en man som tar sitt ansvar. 

    Vi vet inte vad pappan gör. Han kanske är egen företagare, lantbrukare eller någon som reser mycket i jobbet. Det är inte alla par som har möjlighet att dela på vabben.

  • Anonym (T)
    Anonym (dg) skrev 2024-10-01 18:05:48 följande:
    Just därför ni med småbarn är så himla impopulära på jobbet, ni skiter i vilken skit ni sätter era kollegor i.
    Ja, bu fucking hu.

    Jag gör ett redigt bra jobb men efter att jag fick barn så insåg jag hur lite jag bryr mig om mitt jobb i jämförelse till mina barn. Jag känner verkligen ingen pliktkänsla till jobbet om det gäller mina barn utan mina barn kommer alltid komma i första rum. Det är ingen som kommer tacka mig för att jag valde att sätta jobbet före mina barn, för i slutändan är ett jobb endast ett jobb. Mina barn kommer dock troligtvis tacka mig för att jag alltid satte dessa i första rum under deras barndom. Jag vet att jag är tacksam över att min mamma gjorde det.

    Jag är dessutom inte chef så mitt jobb är inte att se till att verksamheten rullar på utan det är chefens och väljer man att anställa män och kvinnor i åldrarna 20-45 så får man skylla sig själv. 
  • Anonym (Kinna)
    Anonym (dg) skrev 2024-10-01 16:15:45 följande:
    Det kan jag garanera att de kommer ihåg. Iaf om de fått jobba extra när ts inte infinner sig.
    Jag har också haft ett sådant jobb, där bemanningen stod och föll om kollegor var borta. Mycket byte av pass, jobba extra och massor av vikarier.

    Men jag la skulden där den hörde hemma - på arbetsgivaren. Det är chefen som ska se till att arbetet och arbetsmiljön fungerar oavsett om en kollega är borta.

    Att lägga skulden på småbarnsföräldern som måste vabba är lågt, det är ju inte deras fel att cheferna inte fixar en bra grundbemanning och ser till att det finns bra vikarier att ta in.
  • Anonym (Monty)
    Anonym (dg) skrev 2024-10-01 16:18:30 följande:
    Förstår att du valde att hoppa av. Det blir ju lätt konsekvensen av när folk stannar hemma i tid och otid.
    Och utöver det tvingar sig till den mest attraktiva semesterperioderna med föräldraledighet.

    Är mycket tacksam att vi inte har en massa småbarnsföräldrar på min arbetsplats.
    Jag är tacksam för att jag har en chef som tar ansvar för en bemanning och ser till att ingen behöver jobba övertid trots kollegors vab eller egna sjukskrivningar. Lägg skulden för usel arbetsmiljö där den hör hemma (ledningen) och inte på arbetstagarna. 
  • Anonym (Monty)
    Anonym (dg) skrev 2024-10-01 18:05:48 följande:
    Just därför ni med småbarn är så himla impopulära på jobbet, ni skiter i vilken skit ni sätter era kollegor i.
    Ja är man en fegis så skyller man på kollegorna när det egentligen är chefen som ska stå till svars för usel bemanning. Skulle jag ha sådana rövhål som du till kollegor hade jag tagit ALL vab bara för att. 
  • Anonym (Teamis)
    Anonym (T) skrev 2024-10-01 19:39:11 följande:
    Ja, bu fucking hu.

    Jag gör ett redigt bra jobb men efter att jag fick barn så insåg jag hur lite jag bryr mig om mitt jobb i jämförelse till mina barn. Jag känner verkligen ingen pliktkänsla till jobbet om det gäller mina barn utan mina barn kommer alltid komma i första rum. Det är ingen som kommer tacka mig för att jag valde att sätta jobbet före mina barn, för i slutändan är ett jobb endast ett jobb. Mina barn kommer dock troligtvis tacka mig för att jag alltid satte dessa i första rum under deras barndom. Jag vet att jag är tacksam över att min mamma gjorde det.

    Jag är dessutom inte chef så mitt jobb är inte att se till att verksamheten rullar på utan det är chefens och väljer man att anställa män och kvinnor i åldrarna 20-45 så får man skylla sig själv. 
    Det är precis din attityd som gör att jag inte anställer det kategori personer du nämnde.
    Ja, och all frånvaro också förstås.

    Jag anställer arbetskraft, inte folk som ska vara hemma.
Svar på tråden Vab och sjuk ofta.. samvetsstress.