Vab och sjuk ofta.. samvetsstress.

Nu var jag föräldraledig med vår yngsta när äldsta började förskolan. Jag hade hoppats på att hans ålder (2,5 år) skulle hjälpa lite och vara till fördel ur smittoperspektiv men icke. Nu behövde/behöver vi inte vabba pga. föräldraledighet men hade vi behövt vabba det första året så hade vi knappt fått jobba. Sonen var sjuk i princip varannan vecka, ibland varje vecka. 

Nu verkar det ÄNTLIGEN vara så att han byggt upp ett immunförsvar men det tog ett år... 

Ska bli intressant att se hur mycket vi kommer behöva vabba när yngsta börjar om 6 månader och vi båda börjar jobba... 

Å andra sidan så bryr jag mig inte så mycket om det. Nu har vi redan bestämt att vi kommer ta varannan vabb (bortsett från viktiga tillfällen) men det får våra jobb helt enkelt lösa. Familjen är först. Jobb är sekundärt. Inte värt att stressa över.

Ja, bu fucking hu.

Jag gör ett redigt bra jobb men efter att jag fick barn så insåg jag hur lite jag bryr mig om mitt jobb i jämförelse till mina barn. Jag känner verkligen ingen pliktkänsla till jobbet om det gäller mina barn utan mina barn kommer alltid komma i första rum. Det är ingen som kommer tacka mig för att jag valde att sätta jobbet före mina barn, för i slutändan är ett jobb endast ett jobb. Mina barn kommer dock troligtvis tacka mig för att jag alltid satte dessa i första rum under deras barndom. Jag vet att jag är tacksam över att min mamma gjorde det.

Jag är dessutom inte chef så mitt jobb är inte att se till att verksamheten rullar på utan det är chefens och väljer man att anställa män och kvinnor i åldrarna 20-45 så får man skylla sig själv. 

Och det är din attityd som gör att jag är tacksam att jag inte jobbar för dig.

Jag jobbar på en arbetsplats där chefen tar ansvar och skapar en arbetsmiljö som gör att folk faktiskt kan vabba/vara sjuka utan att känna en skuld eller stress kring det. Jag har t.ex. aldrig upplevt att någon av mina kollegor varit arg över att någon behövt vabba eller sjukanmält sig. Min chef tar helt enkelt in vikarier eller så går hon själv in och stöttar. 

Nu faller jag dock inte in i kategorin som du väljer att vara en Karen/Ken över. Jag har hittills haft en frånvarodag detta år och då för att jag själv var helt däckad av magsjuka. Annars är jag den som alltid kommer till jobbet. Jag är en väldigt bra arbetskraft. Tji fick du.

Tror 100% på detta. Jobbar själv på en arbetsplats där chefen är mån om oss i personal och dessutom själv ser jobbet som bara ett jobb och att vi alla ska värna om det viktigaste vi har; vår familj. 

Vi i personal känner oss mer drivna att sköta våra jobb på ett så toppresterande sätt som möjligt för att vår arbetsgivare skapat en trivsam och familjär arbetsmiljö. 

Tack för att det finns arbetsledare/givare som dig.

Nu tror jag inte att Teamis är en duktig chef. Hen låter rätt bitter och som en person som har problem med sin personalgrupp och försöker hitta anledningar till varför det är som det är. Hen väljer att skylla på småbarnsföräldrar när det i själva verket troligtvis är hens arbetssätt och arbetsmiljö som är en stor bidragande faktor till varför folk väljer att vara hemma och inte vill jobba. Helt förståeligt.

Hade jag jobbat för en chef som endast såg mig eller mina kollegor som en belastning eller besvär så hade min arbetsmoral varit lika med 0, småbarn hemma eller ej.