Vill ligga men är rädd

Jag har varit i en 22 år lång relation och separerade för cirka 1,5 år sedan. Före den relationen var jag mer van vid att byta partner och minns inte att jag var direkt nervös för att vara nära någon. Nu efter separationen så träffade jag en jättefin kille, men det tog lååång tid innan jag kunde ligga med honom. Inte för att jag inte ville, jag var jättetänd på honom, men så rädd! Nervös för att göra fel, inte duga, inte funka. Det krävdes flera veckors nära samtal, mys och ännu mera mys innan jag till slut var avslappnad och kunde ge mig hän. De första gångerna kunde jag inte komma alls fast jag var kåtare än nånsin. Sedan, ju mer vi lärde känna varandra, desto bättre gick det och vi fick mer och mer underbart sex ihop. Han fick mig att glömma alla mina skavanker till och med. Nu är det dock slut med den mannen och jag har träffat en ny kille som jag måste börja om med och jag blir så trött på mig själv. Darrar som ett asplöv när han tar i mig, rädd för att han ska försöka kyssa mig fast jag inte vill något hellre. Vad är jag så sabla rädd för? Är det något fel på mig som måste bli så ?mentalt nära? innan jag kan ge efter? Jag försöker tänka vad som var skillnaden som ung, jag var ju inte kåtare då, snarare nu så det kan det ju inte vara. Är det bara ovanan? Eller att jag som mogen, vuxen analyserar för mycket, tänker på konsekvenser etc? Jag tänker ju mycket mer på om jag verkligen vill ha en relation med honom eller ej. Också på risk för sjukdomar och är obekväm med att fråga om det. Rädd att han håller på med ?konstiga? saker i sängen. Och så vidare. Sånt tänkte jag aldrig på som ung, jag bara tog för mig. Nån som har liknande problem? 

Jag har sagt till honom jag nu dejtar att jag åtrår honom väldigt mycket men behöver lite tid. Jag hoppas att han tror mig och inte ger upp. Han sa att han förstod och orkade vänta. Det har bara gått några veckor, men ändå?