• Anonym (Nervös)

    Vill ligga men är rädd

    Jag har varit i en 22 år lång relation och separerade för cirka 1,5 år sedan. Före den relationen var jag mer van vid att byta partner och minns inte att jag var direkt nervös för att vara nära någon. Nu efter separationen så träffade jag en jättefin kille, men det tog lååång tid innan jag kunde ligga med honom. Inte för att jag inte ville, jag var jättetänd på honom, men så rädd! Nervös för att göra fel, inte duga, inte funka. Det krävdes flera veckors nära samtal, mys och ännu mera mys innan jag till slut var avslappnad och kunde ge mig hän. De första gångerna kunde jag inte komma alls fast jag var kåtare än nånsin. Sedan, ju mer vi lärde känna varandra, desto bättre gick det och vi fick mer och mer underbart sex ihop. Han fick mig att glömma alla mina skavanker till och med. Nu är det dock slut med den mannen och jag har träffat en ny kille som jag måste börja om med och jag blir så trött på mig själv. Darrar som ett asplöv när han tar i mig, rädd för att han ska försöka kyssa mig fast jag inte vill något hellre. Vad är jag så sabla rädd för? Är det något fel på mig som måste bli så ?mentalt nära? innan jag kan ge efter? Jag försöker tänka vad som var skillnaden som ung, jag var ju inte kåtare då, snarare nu så det kan det ju inte vara. Är det bara ovanan? Eller att jag som mogen, vuxen analyserar för mycket, tänker på konsekvenser etc? Jag tänker ju mycket mer på om jag verkligen vill ha en relation med honom eller ej. Också på risk för sjukdomar och är obekväm med att fråga om det. Rädd att han håller på med ?konstiga? saker i sängen. Och så vidare. Sånt tänkte jag aldrig på som ung, jag bara tog för mig. Nån som har liknande problem? 


    Jag har sagt till honom jag nu dejtar att jag åtrår honom väldigt mycket men behöver lite tid. Jag hoppas att han tror mig och inte ger upp. Han sa att han förstod och orkade vänta. Det har bara gått några veckor, men ändå?

  • Svar på tråden Vill ligga men är rädd
  • Anonym (C)

    Låter som du är fast i din egna hjärnbalk? Själen lever inte i någons huvud..

    Din själ ligger djupt inne i kroppen. Hjärnan är bara ett verktyg för att göra uträkning.. det gör den för att skydda din själ från att ta skada typ igen. Så låt säga att du blev skitskraj utav något i ett förhållande eller i barndomen. Då hamnar du i ditt eget huvud för att den vill lösa problemet åt dig.

    Lösningen är att släppa alla såna extrema tankar och börja leva mer i nuet. och du gör du bäst med själen. 

    Darrar som ett asplöv när han tar i mig, rädd för att han ska försöka kyssa mig fast jag inte vill något hellre. Vad är jag så sabla rädd för? Är det något fel på mig som måste bli så ?mentalt nära? innan jag kan ge efter?

  • Anonym (C)

    "Mentalt nära" är nog för att skydda dig. Låt säga att nåns ex bröt upp ens hjärta? Själen vill då inte vara mera där. Men det måste man. Man mår bäst där.

  • Anonym (Nervös)
    Anonym (C) skrev 2024-09-29 22:27:43 följande:

    "Mentalt nära" är nog för att skydda dig. Låt säga att nåns ex bröt upp ens hjärta? Själen vill då inte vara mera där. Men det måste man. Man mår bäst där.


    Ja jag tror jag förstår hur du menar. Det stämmer att jag har jobbiga upplevelser bakom mig (fast mer åt övergreppshållet), men för så längesedan att jag trodde jag kommit över dem. Hade typ glömt bort. Fast uppenbarligen måste jag börja om från scratch med varje man jag träffar?det gör mig nedslagen och ?.otålig.
  • Swedman

    Är det så att du går in i situationen med att det måste vara perfekt allting?  Det är bra att säga till sig själv att "sex är kul. inget allvarligt".  Jag vet inte hur det är med dig men det funkar med mig. Vi män kan ju bli slaka ibland och då gäller det att inse att det "är inte hela världen". Då brukar det lösa sig efter några minuter.
    Sen är det inget fel att berätta det du känner för mannen....att du kräver lite tid. Gillar han dig så accepterar han det utan problem. 

  • Anonym (C)
    Anonym (Nervös) skrev 2024-09-29 22:36:21 följande:
    Ja jag tror jag förstår hur du menar. Det stämmer att jag har jobbiga upplevelser bakom mig (fast mer åt övergreppshållet), men för så längesedan att jag trodde jag kommit över dem. Hade typ glömt bort. Fast uppenbarligen måste jag börja om från scratch med varje man jag träffar?det gör mig nedslagen och ?.otålig.
    Jag förstår det. "Måste börja om från scratch med varje man jag träffar" det låter mer som att du är rädd för någonting okänt? 

    Det är väldigt svårt att förmedla vad jag menar med det där och jag inser att det förmodligen inte får alla att tänka till direkt.

    Men jag kan säga såhär. Jag har levt hela livet med ADHD. Och det är inte den kroppsliga typen där man ej kan sitta still, utan jag typ springer i mitt huvud..

    Jag började bli trött på allt mitt lidande så jag satt och kollade runt lite på internet. Och där var det en kille som ändrade ett citat och sa.. "The quote I think therefore i am.. Is more like I think therefore i suffer.." och sedan märkte jag med mig själv att jag mådde dåligt ibland, och då mindes jag det citatet.. Och så tänkte jag att "jaha nu tänker jag igen".. 

    Då släppte lidandet...

    Vad jag märkte då var att jag ej var lika mycket i mitt eget huvud.. Typ som att själen sitter lite längre ner i halsen.. Det är mer där vi har det tryggt.. 

    Så om man alltid är i sitt eget huvud.. Så är det för att hjärnan vill inte att själen ska ta nå mera stryk, så den tar automatiskt över och gör en uträkning. 

    Vill man bli trygg igen i kroppen så släpper man det där... Alla tankar på det som hänt för alltid. Slutar att tänka if you will? 

    Vi människor mår trotts allt bäst när vi stänger av hjärnan och börjar att få leva våra liv...
  • Anonym (Nervös)
    Swedman skrev 2024-09-29 22:58:18 följande:

    Är det så att du går in i situationen med att det måste vara perfekt allting?  Det är bra att säga till sig själv att "sex är kul. inget allvarligt".  Jag vet inte hur det är med dig men det funkar med mig. Vi män kan ju bli slaka ibland och då gäller det att inse att det "är inte hela världen". Då brukar det lösa sig efter några minuter.
    Sen är det inget fel att berätta det du känner för mannen....att du kräver lite tid. Gillar han dig så accepterar han det utan problem. 


    Ja det kan nog vara så också, att jag vill det ska bli perfekt, ska försöka tänka bort det. Och kanske nämna det för honom med så det inte blir konstigt om första gången inte blir fantastisk. 
Svar på tråden Vill ligga men är rädd