Anonym (Nervös) skrev 2024-09-29 22:36:21 följande:
Ja jag tror jag förstår hur du menar. Det stämmer att jag har jobbiga upplevelser bakom mig (fast mer åt övergreppshållet), men för så längesedan att jag trodde jag kommit över dem. Hade typ glömt bort. Fast uppenbarligen måste jag börja om från scratch med varje man jag träffar?det gör mig nedslagen och ?.otålig.
Jag förstår det. "Måste börja om från scratch med varje man jag träffar" det låter mer som att du är rädd för någonting okänt?
Det är väldigt svårt att förmedla vad jag menar med det där och jag inser att det förmodligen inte får alla att tänka till direkt.
Men jag kan säga såhär. Jag har levt hela livet med ADHD. Och det är inte den kroppsliga typen där man ej kan sitta still, utan jag typ springer i mitt huvud..
Jag började bli trött på allt mitt lidande så jag satt och kollade runt lite på internet. Och där var det en kille som ändrade ett citat och sa.. "The quote I think therefore i am.. Is more like I think therefore i suffer.." och sedan märkte jag med mig själv att jag mådde dåligt ibland, och då mindes jag det citatet.. Och så tänkte jag att "jaha nu tänker jag igen"..
Då släppte lidandet...
Vad jag märkte då var att jag ej var lika mycket i mitt eget huvud.. Typ som att själen sitter lite längre ner i halsen.. Det är mer där vi har det tryggt..
Så om man alltid är i sitt eget huvud.. Så är det för att hjärnan vill inte att själen ska ta nå mera stryk, så den tar automatiskt över och gör en uträkning.
Vill man bli trygg igen i kroppen så släpper man det där... Alla tankar på det som hänt för alltid. Slutar att tänka if you will?
Vi människor mår trotts allt bäst när vi stänger av hjärnan och börjar att få leva våra liv...