Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Min morfar dog 102 år gammal. 
Visst saknar jag honom ibland, men då hur han var som frisk. Sista åren sov han mest och hade smärtor.
Att ta farväl av honom kändes mer som en lättnad, vi alla släktingar älskade honom men önskade honom något bättre än att ligga med smärtor och vänta in döden. Vilket han gjorde sista åren.
Döden var det absolut bästa som kunde hända honom och hade känts egoistiskt att tycka att han borde ligga kvar i sängen och ha ont lite till för vår skull.
Det kändes enbart naturligt att han lämnade.