Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Efter 85 år så har man levt  ett helt liv så då är det inte så tragiskt tycker jag. Det är liksom livets gång. Och många har problem med hälsan och svårt att ta sig runt själv så man har ofta inte hög livskvalitet. Men sorgligt är det förstås. 

Jag har ett bra perspektiv då jag lidit av grov social fobi och gick knappt ut på flera år . Vet hur det är att bara sitta inne dag ut och dag in. 

De över 85 som jag känner till har iaf haft ont oc många olika sjukdomar. De har dock varit rökare så kan ha bidragit

Ingen mer än du har sagt något om mindre värda. Medelåldern i Sverige är runt 81-84.  Så man har tekniskt sett levt ett helt liv, därför Kan det ses som mindre tragiskt. 

Jag hoppas iaf att jag dör vid 70

Fast när jag läser här i tråden så vänder jag mig emot pratet om åldersrasism. Självklart är det mer tragiskt om en ung människa dör än om en gammal gör det. Detta även om anhöriga till den äldre känner stor sorg osv.

Klart att det är supertragiskt med personer som dör på Estonia eller av våld eller sånt, oavsett ålder. 

Men jag kan ibland reagera lite på folk som i det offentliga ältar bortgång hos någon äldre (80+) som om det verkligen är tragiskt. Det är inte tragiskt i min värld, det är en del av livet. Sorgligt, javisst men inte tragiskt. 

För med ordet tragiskt upplever jag betydelsen som något som inte borde ha hänt. Som något orimligt, av ödet jättetaskigt osv. Och det är det ju inte med någon som passerat medellivslängden så att säga.