Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Tycker att personens hälsa, egen inställning mm har större betydelse än ålder. När min morfar gick bort var han sedan länge inte sig själv pga demens. Det var känslosamt och sorgligt men väntat och jag skulle inte kalla det tragiskt. Min mormor var däremot pigg och frisk och gick tragiskt bort i en fysisk åkomma som hade varot behandlingsbar om hon hade sökt i tid. Det var både tragiskt och chockerande. 

Fast när jag läser här i tråden så vänder jag mig emot pratet om åldersrasism. Självklart är det mer tragiskt om en ung människa dör än om en gammal gör det. Detta även om anhöriga till den äldre känner stor sorg osv.

Det tycker jag också. Men det finns ju grader i allt. Extremt tragiskt när barn avlider. Intr lika extremt när någon 85+ dör.

Gäller ju massor av ord i det svenska språket. Man kan behöva lägga till andra ord för att förklara had man menar. Alla använder ju inte termer exakt lika.

Det kanske är det där med -hunnit- som är skillnaden för mig. Barnet har hunnit väldigt lite jämfört med den äldre som redan har levt i många år. För hur många år personen har kvar att leva är inte nyckeln för mig. 

Jag tycker att alla människor ska få samma omsorg! Men jag tycker att barnet ska få t ex en hjärttransplantation före 85-åringen.