Känns otrohet så där?

Kanske beror på vilka känslor man har? Jag ligger med en bekants man. Jag har fallit hopplöst för honom. Är så kär så jag spricker. Så fort de gör någonting som familj så går jag sönder. Pulsen rusar och för en stund står tiden stilla. Samtidigt brottas jag med dåligt samvete. Dåligt samvete för henne. En kvinna jag i grunden tycker om. Som blir så lurad. Han säger att han ska lämna henne. Men inte nu. Att han älskar mig men bor med henne just nu. Det gör att jag går sönder. Hela mitt liv kretsar kring hans mess när jag får träffa honom. Han fångade upp mig efter en pissig skilsmässa. Inget försvar men en förklaring.