Känns otrohet så där?

Jag tror att det är väldigt individuellt.

När jag förr höll på med att träffa andra tjejer, kände jag alltid lycka och eufori efter att ha älskat och känslan av lycka var kvar länge efteråt. Jag hade aldrig dåligt samvete efteråt, trots att jag annars är rätt så empatisk och alltid strävar efter att vara en bra person och "göra rätt" i livet. Jag tror att det berodde på att min partner hade övergett det intima i vårt förhållande på eget bevåg.

Av vad man läser i alla otrohetstrådar så är det väldigt spridda skurar. En del mår dåligt av att vara otrogna, en del tycker att det kan vara ok i vissa situationer (som jag), en del tänder extra mycket på det och så finns det vissa som känner avsky vid blotta tanken. Vi är alla olika.

Jag tycker att du nog borde följa ditt hjärta. Om det känns fel för dig att älska med någon annan än den som ditt hjärta vill ha, så är det nog bättre att avstå än att gå runt och må dåligt. Om saker du gör känns fel, gör då inte på det viset. Dejta och sexa med en i taget så slipper du få dåligt samvete och må dåligt. Det är nog det som passar just dig bäst.

Kanske beror på vilka känslor man har? Jag ligger med en bekants man. Jag har fallit hopplöst för honom. Är så kär så jag spricker. Så fort de gör någonting som familj så går jag sönder. Pulsen rusar och för en stund står tiden stilla. Samtidigt brottas jag med dåligt samvete. Dåligt samvete för henne. En kvinna jag i grunden tycker om. Som blir så lurad. Han säger att han ska lämna henne. Men inte nu. Att han älskar mig men bor med henne just nu. Det gör att jag går sönder. Hela mitt liv kretsar kring hans mess när jag får träffa honom. Han fångade upp mig efter en pissig skilsmässa. Inget försvar men en förklaring. 

Varning! Ta fasta på detta. Det är ett av de absolut vanligaste saker otrogna säger, att de ska lämna men inte just nu. I princip alla säger det, och ytterst få gör det.

Sätt en tid så det bör hända, så du inte sitter och väntar i år på något som aldrig kommer ske. Annars är det du som kommer känna dig som den lurade.

Det är han som gjort fel. Förutom att han gjort ett närmande mot en kvinna som är i en sårbar period i livet, och sen vara otrogen med denna Risken finns att han gjort det just för att du varit extra mottaglig. Var därför på din vakt.

Ts du är ju inte otrogen, men däremot förälskad i en person och därför känns det säkert fel att vara med någon annan. 

Jag tror som Fdpåjakt skrev att det inte finns något generellt svar för hur det känns.

Jag var nästan otrogen en gång, men fick dåligt samvete innan jag hann genomföra det. Mycket beror nog på hur mycket vänskap och kärlek som finns i förhållandet, och hur empatisk man är som människa. Det är nog tex lättare att vara otrogen om man inte känner sig älskad av sin partner eller bara bråkar ständigt.

Alla är olika. Jag blev hypersexuell av en hormonändring vid klimakteriet och ändrade delvis sexuell preferens. Jag kände mig försummad men sökte bara mer sex, inte i första hand en ny relation.

Jag kan absolut känna dåligt samvete men jag gör det inte över det här, eftersom jag tycker att min man inte uppskattar mig och inte kan tillgodose mitt behov.
Min upptagne älskare verkar helt obesvärad så varför ska jag lida och våndas?

Funderar på skilsmässa men det är ett stort administrativt ocih praktiskt arbete.

Det är inte alla som får dåligt samvete och det är inte alla som får dåligt samvete varje gång och det finns de som inte får dåligt samvete alls. Sedan finns det de som mår sjukt dåligt av det i varierande grad.

Hur långt är ett snöre?

Jag har varit otrogen förresten (många gånger mot olika män och av olika orsaker) och det har varit väldigt olika hur det har känts efteråt, från ingenting till att ha dåligt samvete, dock aldrig så där att jag gått upp i molekyler liksom.

Under min skilsmässa så var jag otrogen med ett X från tonåren som också låg i skilsmässa. Jag behövde närhet och intimitet och hon behövde det också. Det höll på ett 3-4 månader och det var oerhört stressande samtidigt som nåt otroligt som skedde. Det var känslor och tankar som inte funnits hos mig på flera flera år. 
Hade jag dåligt samvete? Nej. Jag behövde det där för att överleva. Mötena med henne var lika viktiga som luften man andades. 

Jag tyckte synd om min fru men var ganska övertygad om att hon skulle må bättre utan mig på längre sikt - vilket också skedde. Skillnaden mellan min dåvarande fru och jag var att hon hade ett mycket stort kontaktnät och jag hade egentligen ingen - mer än min älskarinna. Tyckte jag synd om mig? Nej. Det var bara enormt jobbigt allting utom de få stunder man fick med henne.

Sorry, jag är lite autistisk. men tanken jag fått är att hur kan någon vilja vara otrogen och dessutom göra om det om man mår såhär av det?

Det finns massor med orsaker att vara otrogen. Det kan vara att man "råkar", det kan vara mer planerat. Om man t ex inte trivs i sin relation så kan det vara en situation där man är otrogen flera gånger fast man mår dåligt.