Mitt liv fungerar inte

Att haka upp sig på att ta med hunden till jobbet känns inte som en bra idé. Kan inte komma på nästan några jobb som skulle tillåta det utom egen företagare och typ något där man jobbar utomhus?

Oavsett. Jag förstår din känsla av att vara otursdrabbad, men det finns också en viss grad av confirmation bias när man väl börjat tänka så. Det blir en självuppfyllande profetia där du tolkar allting till det negativa.

Försök tänka positivt och snällt om dig själv istället. Tänk att du klarat så många motgångar och fortfarande står upp och kämpar på! Ge dig själv en klapp på axeln och tänk att det ser ljusare ut framöver.

Hunden kanske får vara på dagis eller om du kan hitta en dagmatte, någon äldre som vill ha sällskap?