Känner aldrig lycka längre

Lycklig är väl ingen. Men ni vet de där små korta stunderna av eufori eller välbefinnande man får ibland, små guldklimpar i vardagen. Jag har inte haft en sån känsla på 2 år. Det är som att mitt sinne blivit förgiftat av negativa tankar och jag kommer inte ur dem. På sin höjd känner jag mig neutral. Men oftast bitter, irriterad, orolig, trött eller stressad.

Jag har haft några perioder där jag befunnit mig i ett bottenlöst mörker och varit sucidal, men även då kunde jag hitta ögonblick i livet som förgyllde tillvaron lite. Nu är allt bara grått. Har slutat med antidepp för några månader sedan för att jag tänkte att det var det som gjorde mig likgiltig. Det har uppenbarligen inte hjälpt förutom att jag lättare brister ut i gråt.

Är det här ett normalt tillstånd att infinna sig i när man blir äldre? Jag är iofs bara 25 år. Men tänker att som ung hade man tillgång till fler känslor, men att allt sakta tonas ner med åldern.

Ville bara ventilera lite såhär på morgonkvisten. Kanske någon sitter på några kloka ord eller insikter?